Omprövning på allvar

Det är en konstig känsla att lyssna på dagens kongressdebatt om välfärden. Ylva Johansson inledde (lysande) och det samlade intrycket från de flesta inlägg är på temat ”partistyrelsens förslag är bra: det viktiga är kvaliteten i välfärden och vi måste våga kritisera systemen om de inte gör det de ska”.

Många av de inlägg som idag känns självklara skulle ha blivit brännmärkta som ”högerinlägg” för tio år sedan. Omprövningen inom Socialdemokratin har skett på alla områden, och på många områden är utvecklingen tydlig och bra. Men på det här området är den helt avgörande: vi måste sluta prata om vilken skylt som sitter på huset och börja prata om vilken verksamhet som pågår innanför dörrarna. Så har det ju inte alltid varit. Socialdemokraternas förmåga att kritisera organisationer och system har inte alltid varit så imponerande. För mig är ett av de hemskaste minnena i mitt politiska liv från valrörelsen 2006.

En kväll fick en dåvarande s-minister en fråga om att Arbetsförmedlingen kritiserats för att den inte förmedlar jobb. Kritiken var ju rätt allvarlig: de flesta skulle nog anse att en av Arbetsförmedlingens huvuduppgifter är att förmedla jobb. Och kritiken förvånade inte mig: jag känner alltför många som skulle dela bilden av att Arbetsförmedlingen inte alltid är tillräckligt effektiv. Han kunde alltså ha gjort det lätt för sig. Han kunde ha sagt: ”om det finns brister måste vi göra något åt dem – Arbetsförmedlingen är för viktig för att vi ska kunna acceptera att de inte fungerar tillräckligt bra”. Så vad sa ministern?

Han var tydlig. Plågsamt tydlig. Han sa ungefär så här: ”detta handlar om högerns kritik mot Arbetsförmedlingen, de försöker bara svärta ner Arbetsförmedlingen, som gör ett bra jobb.” Det var nog den kvällen jag på allvar insåg att vi nog skulle förlora valet 2006.

Därför känns dagens debatt så himla bra. Idag blir det tydligt att Socialdemokratin menar allvar när vi säger att det viktiga är högre kvalitet i välfärden. Att vård, skola och omsorg är på dina villkor. Att innehållet är det viktiga. Därför blir jag så glad när jag lyssnar på dagens debatt.

Share on Facebook

Låna till skattesänkningar eller till investeringar?

Ifall någon tidigare har missat det så råder jobbkris i Sverige. Nu när även regeringen insett det (i alla fall nästan) så antar jag att alla har nåtts av krismedvetandet. Fast i regeringens fall når inte medvetandet så långt: trots underskott på över 100 miljarder kronor nästa år (Ekonomistyrningsverket trodde tidigare på hela 201 miljarder kronor i underskott nästa år!) så fortsätter regeringen att låna pengar för att sänka skatterna – huvudsakligen för dem som tjänar mest. Så klart. Om regeringen bara sänkt skatterna med hälften, och istället skickat ut de pengarna till vården, skolan och omsorgen (i kommuner och landsting), så skulle Örebro kommun nu slippa spara en enda krona.

Jag tycker att man ska använda lånade pengar till investeringar – inte till skattesänkningar. Dels för att vi behöver förstärka välfärden men också för att investeringar i välfärden sparar pengar på sikt. Just nu är det läge att investera i framtidens jobb, att få fart på hjulen och att ge fler utbildning och ökad kompetens. Men det tycker inte regeringen. Det var faktiskt – ärligt talat – länge sedan det var så stor skillnad mellan två alternativ i svensk politik: den högerstyrda regeringens nedskärningar för att ha råd att sänka skatten för dem som redan har det bra eller det röd-gröna alternativets satsningar på att stärka välfärden. Om ett år är det val. Sverige har inte råd med en regering som har sådan ”otur”.

Share on Facebook