Jag vet att rätt många skrattar rätt gott och rätt rått åt mig för tillfället. Jag har nämligen upptäckt en del rätt fantastisk musik. Ungefär två år efter att alla andra upptäckte den… I det medelålders familjeliv jag lever visar det sig att en av de viktigaste beståndsdelarna i att upptäcka ny musik är att man har grannar som har unga syskon, för vore det inte för att grannen fått en skiva av sin hippe musikintresserade bror hade jag kanske aldrig upptäckt vare sig The Streets, M.I.A. eller The Kooks (tack iTunes för att det är så lätt att köpa musiken man upptäcker!). Jag har försökt många metoder för att hålla mig uppdaterad när det gäller musik. Länge trodde jag att gode vännen Micke fixade det, tillsammans med en prenumeration på Sonic och slumpvisa tips från andra. Men tydligen hjälper inte ens det. Ska fundera på vad jag ska göra åt problemet för jag vägrar inse att musikintresset fryser, stelnar eller stannar av bara för att man närmar sig 40-årsdagen. Så får inte ske.
Och medan jag försvarar mig för att jag ”upptäcker” ony musik lyssnar jag på den senaste spellistan. Riktigt grym, faktiskt:
1 Jace Everett – Bad Things (ledmotivet till True Blood på SVT: nu när det är uppehåll på tv måste jag få min dos av denna låt på annat sätt)
2 The Streets – Heaven for the Weather (fantastiskt bra! Vadå, är inte The Streets det allra senaste? Vadå, 2008? Tackar grannens bror)
3 Kent – Columbus (lysande låt, textraden ”hit till möjligheternas land” dök upp – vi pratar en del om möjligheternas land just nu…)
4 The Verve – Bitter Sweet Symphony (fantastiskt bra depressiv låt…)
5 M.I.A. – Paper Planes (Gjord 2008? Kan jag aldrig tro. Borde jag inte hört den tidigare då?… Konstigt nog är även detta grannens indie-brors smak)
6 Hello Saferide – 2006 (ännu äldre låt – påmind när jag såg gammal SVT-konsert med Säkert!, kul att se en artist göra en cover på sin egen låt…)
7 Prince and the Revolution – Paisley Park (”pappa det ringer”, säger dottern. Lär aldrig bli av med denna vare sig som ringsignal eller som spellistelåt. Påminner om båda barnen.)
8 Twisted Sister – We’re Not Gonna Take It (TS var i Örebro. Och jag var inte där. Tack iTunesstore för att det är lätt att uppdatera skivsamlingen, LP-skivor fungerar inte så bra…)
9 Millencolin – Battery Check (är det Millens bästa? Kanske inte, men den här lär någon få bända ur spellistan med kofot)
10 Annika Norlin – Och Jag Grät Mig Till Sömns Efter Alla Dar (också från SVT-konserten med Säkert!. lysande text och fantastisk låt)
11 R.E.M. Feat. Q-Tip – The Outsiders (sitter för evigt efter en av mina bästa konserter någonsin, vintern 2005)
12 Kent – Det finns inga ord (inte så peppigt, men vackert, vemodigt, bittert och lysande låtsnickrande)
13 The Rolling Stones – Paint It, Black (en del klassiker dör aldrig, också peppigt och uppåt…)
14 The Specials – Enjoy Yourself (It’s Later Than You Think) (spelas ofta i tv-serien Party Animals – annars hade jag aldrig upptäckt den)
15 The Kooks – She Moves In Her Own Way (tack grannensbrorsasmusiksmak!)
När jag först såg nyheten om att Sveriges regering hjälper det statliga bolaget Rymdbolaget att sälja övervakningsutrustning till Libyen (så att de kan stoppa flyktingar) blev jag mest förvånad. Men sedan såg jag intervjun med handelsminister Eva Björling (m) i Aktuellt och då blev jag säker: detta är en jätteskandal. Man hör ganska snabbt att ministern inte har några vettiga svar på frågorna, hon försöker trassla sig ur knipan men jag instämmer nog i John Johanssons förutsägelse (på Twitter): snart får vi nog vår fjärde – och sista (inte hinner de byta en gång till före valet…?) – handelsminister i regeringen Reinfeldt. Instämmer helt i Amnestys kritik av affären: självklart bör inte Sverige sälja den typen av utrustning till Libyen. Och framför allt bör inte regeringen låna sig till den typen av insäljning.
Eva Björling säger att systemet räddar liv. På svt.se påstår hon att säljresan handlar om att främja den demokratisk utvecklingen i diktaturer. Så här säger ministern (citerat från svt.se): ”Det gäller då att vara extra tydlig med att berätta hur bra svenska företag är när det gäller mänskliga rättigheter och att se till att det blir skillnad i praktiken”.
För det första kanske någon kan berätta för ministern att ansvaret för mänskliga rättigheter framförallt är regeringens.
För det andra kanske någon rådgivare kan förklara för ministern att ”samarbetet” mellan Italien och Libyen inte är ett föredöme (trots att hon har politiska vänner i Italiens regering).
Och för det tredje kanske någon kan påminna ministern om vad Sverige (åtminstone tidigare) ansett om Libyen: ”Kroppslig bestraffning finns inskriven i lagstiftningen. Tjuvar och rånare riskerar att få höger hand och vänster fot amputerade efter utslag i domstol. Flera internationella MR-organ menar att tortyr fortfarande tillämpas av polis, säkerhetsstyrkor och fängelsepersonal.” (flera dokument citeras av Alliansfritt)
För övrigt har Libyen, föga förvånande, inte undertecknat flyktingkonventionen. Instämmer i Amnestys
