Millencolin Music Prize – en annan typ av bäbis

Klockan är halvåtta på fredagskvällen och det är snart dags för läggning av dottern. Medan dottern ser på barnprogrammet Young Einsteins försöker jag se om någon direktuppdaterar från Millencolin Music Prize Weekend. Inser i och för sig att det inte finns mycket att direktrapportera om just nu. Men jag önskar verkligen att jag var där.

Det är inte barnprogram och läggning som håller mig hemma utan väntad tillökning i familjen som kan komma vilken timme som helst. Och om man nu ska jämföra sina bäbisar så kommer de riktiga först. Fast Millencolin Music Prize Weekend känns nästan som min bäbis, trots att jag ju inte varit inblandad i planeringen på flera år nu, och trots att jag vet att det inte är jag utan massor av andra entusiaster som skapat det som nyss startade på Njuta.

Men samtidigt  går det inte att komma ifrån att priset faktiskt inte skulle funnits utan att jag kommit på idén för några år sedan. Det som nu utvecklats till en helhelgs-festival med arrangemang på flera av stadens krogar och med konserter och party överallt började med en fundering på väg hem från Millencolins konsert i Conventum 2005 (läs om det här).

Och det hade inte blivit något om inte jag och mina kamrater inom den dåvarande majoriteten (s+v+mp) drev på och fattade beslut om priset. De borgerliga partierna röstade emot.

Om några timmar delas årets pris ut. Om drygt ett år hoppas jag att få vara med och dela ut priset.

ÖBOs hyresgäster borde inte missgynnas

Örebro kommun införde, hösten 2008, ett bidrag till seniorboenden för att underlätta för seniorboenden att till exempel har personal som ordnar gemensamma aktiviteter och kan ge extra service till de äldre som behöver. Det där var vi helt överens om.

Det vi inte är överens om är varför kommunen ska särbehandla äldre örebroare beroende på vilken hyresvärd de bor hos: det kommunala stödet går nämligen inte till de seniorboenden som ägs av ÖBO, kommunfastigheter och Länsgården (högermajoriteten kallar dem ”offentligt ägda seniorboenden”, vilket knappast är någon skäl till varför de boende där inte ska få del av kommunens bidrag). Med andra ord: kommunens bidrag till att göra seniorboenden mer trygga och bättre går bara till de örebroare som valt att bo hos privata seniorboenden. Som Afzelius sjöng: ”och vem är det som tjänar på det?”. Socialdemokraterna och vänsterpartiet föreslog att alla skulle behandlas lika, att även seniorboenden i t ex ÖBO skulle ha del av bidraget.

Den högerkoalition som styr Örebro lovade att återkomma med förslag om de ”offentligt ägda seniorboenden”. Det lovade de att göra under hösten 2008. Det gjorde de inte. Inte heller under våren eller hösten 2009. Därför ställer jag frågan.

Sedan många år har Örebro satsat mycket på att skapa seniorbostäder, vilket gör att vi idag har flest seniorbostäder per invånare i hela landet (enligt en undersökning från SKL har bara Stockholm och Malmö fler totalt – Göteborg har färre än Örebro).

Seniorbostäder är vanliga bostäder som är avsedda för äldre (ofta över 55 år). Många seniorbostäder har lokaler där de boende kan ha olika gemensamma aktiviteter. Fördelen med seniorbostäder är att det mesta tyder på att äldre som bor där klarar sig bättre, längre, än andra. Allt tyder på att seniorbostäder är bra både för den enskilde och för kommunens ekonomi (och för äldrevården). Alltså bör kommunen uppmuntra detta. Därför är det bra att ge ett kommunalt stöd så att verksamheten kan utvecklas på seniorboenden. Frågan är bara varför högerkoalitionen i Örebro inte tycker att de som bor till exempelvis ÖBO ska få det stödet.

Här kan du läsa hela interpellationen.

”Äldreomsorg i kris”

Ledare i Örebro ETC, 2010-01-08

”De gör som de vill med oss – vi får delade turer, ska jobba varannan helg, personal tas bort och folk flyttas runt.” Så sa en anställd i Älvtomta hemvård när jag hälsade på i höstas. Det var inte en enskild röst som gav den bilden, det var bilden från de flesta jag träffade.

De berättade om hur de förväntas utföra omvårdnadsstäd och – tvätt, fast de inte längre har någon tid till det. Deras bild är att de fått mer att göra, fast att de är färre som ska göra det. De berättar om hur det nya tidsplaneringssystemet (TES) dubbelbokar, registrerar fel, skapar merarbete och mest gör ett jobbigt arbete jobbigare.

Det finns olika sätt att beskriva verkligheten, ingen bild är mer ”sann” än någon annans. Men det är nog få som skulle anse att det jag beskrivit ovan stämmer med den bild som den styrande högerkoalitionen i Örebro kommun försöker ge av äldrevården. Högerkoalitionen hävdar att det mesta fungerar rätt bra. Att det absolut inte råder någon ”kris” i äldrevården.

Människor som jobbar med att ta hand om äldre som behöver vård, omsorg och trygghet gör några av de allra viktigaste jobben i samhället. Därför tycker jag också att vi som är ansvariga politiker för denna verksamhet ska ta larmen från äldre och från personal på allvar. Jag tycker att vi borde oroas över att så många är så trötta och uppgivna.

För det finns fler larmsignaler som borde skapa aktivitet bland de styrande högerpolitikerna. SKTF redovisade före jul en enkät som visar att flera chefer i äldrevården i Örebro sagt upp sig på grund av stress, nästan alla chefer inom äldrevården har något stressrelaterat symptom som till exempel huvudvärk. Men det råder ingen kris, säger högerkoalitionen.

Enligt Länsstyrelsens kartläggning av läget i äldrevården gör alla kommuner utom en (Nora) neddragningar som, enligt rapporten i Tvärsnytt, riskerar leda till att äldre får vänta längre på att få gå upp på morgonen eller att få gå på toaletten eller att få frukost. Men någon kris råder inte i äldrevården, säger högerkoalitionen.

”Dagen före semestern fick jag besked om att jag inte får vara kvar i gruppen. Sedan tog det 12 veckor innan jag fick besked om var jag ska jobba istället.” Så berättar en kommunalt anställd kvinna i äldrevården. Men någon kris råder absolut inte i äldrevården, inte om man lyssnar på högerkoalitionens företrädare.

Det är lätt att se att det finns många och stora problem att ta itu med. Det allvarliga läget i äldrevården gjorde att socialdemokraterna och vänsterpartiet i december skrev ett öppet brev till det ansvariga kommunalrådet (Rasmus Persson, c) och kommunstyrelsens ordförande (Staffan Werme, fp). Vi vädjade till dem att bjuda in till breda samtal med representanter från alla grupperingar som kan tillföra något i dessa frågor (fackliga organisationer likväl som pensionärsorganisationer och andra organisationer, chefer och politiker och enskilda medarbetare). Vi föreslog att det ansvariga kommunalrådet, Rasmus Persson, skulle leda arbetet.

Vi kallade det en ”kriskommission” men var tydliga med att det kan få heta vad som helst: det viktiga är att problemen lyfts upp och att vi – tillsammans – försöker finna lösningar på dessa problem. De båda topp-politikerna bemödade sig inte ens med att svara på vårt brev.

Socialdemokraterna har, tillsammans med vänsterpartiet, länge och i många sammanhang, fört fram vår oro för att äldrevården i Örebro kommun inte fungerar som den borde. Vi har bett om breda överenskommelser kring konkreta förbättringar. Vi har presenterat rader av förslag som skulle kunna bidra till en positiv utveckling (utan att kosta särskilt mycket). Men inte mycket händer.

I en kommentar till vårt öppna brev sa Rasmus Persson (c) att det inte behövdes några breda samtal, för det finns ingen ”kris”. När ledande politiker visar sig så ointresserade av att lyssna och lösa problem finns bara ett botemedel: att rösta bort dem från ansvaret. Om nio månader har örebroarna chansen att göra det.

Björn Sundin, gruppledare (s) i Vård- och omsorgsnämnd väster

Det är fult att ljuga, Staffan

Alla vet att det är fult att ljuga. Därför tror jag självklart inte att kommunstyrelsens ordförande i Örebro, Staffan Werme (fp) vill ljuga för NAs journalister och för NAs läsare. Alltså måste hans uttalanden i dagens NA vara ett missförstånd, på något sätt.

Så här säger Staffan Werme i dagens NA angående det ”trettondagsfika” som, enligt Örebro kommuns annons i tidningen (sid23), arrangeras av ”Örebro kommuns politiska ledning”:

”Det är inte alls den politiska majoriteten som bjuder örebroarna till Rådhuset på en enkel fika. Nej, det är kommunledningen. Och det handlar inte om en politisk tillställning.”

Rent formellt är ”kommunledningen” i Örebro alla de politiker som leder kommunen, exempelvis hela Kommunstyrelsen. Och eftersom vare sig socialdemokrater eller vänsterpartister är välkomna på ”trettondagsfikat” så antar jag att Staffan Werme menar att ”kommunledningen” är hans kompisar i majoriteten. Men då är det ju faktiskt fråga om att ”den politiska majoriteten” bjuder på fika! Det innebär dels att hälften av örebroarna (de som inte röstade på Staffans högerkoalition) saknar representanter på det fika som ”alla” bjuds in till. Men Staffan Werme menade säkert något annat. Lite oklart vad, men på något sätt handlar det nog i alla fall om att vi socialdemokrater medvetet missförstår kommunstyrelsens ordförande (fp).

Senare i artikeln säger Staffan Werme, angående kostnaden: ”Kaffebjudningen uppskattar jag kostar max 3000 kronor, vilket man knappast kan säga vara dyrt.” Själva kaffet kostar säkert inte mer än 3000 kronor, men intresserade medborgare frågar sig nog: vad kostar annonsen (gissningsvis några tusen)? Vad kostar det i löner att låta personal vara på plats en helgdag? Men inte heller det svaret från Staffan Werme kan vara någon medveten lögn, det måste ju helt enkelt handla om ett räknefel.

Frågan lyftes av mig när jag för några dagar sedan läste i NA om trettondagsfikat (som blivit tradition sedan några år). Eftersom socialdemokraterna och vänsterpartiet vid upprepade tillfällen har hört sig för om detta arrangemang, utan att få några svar blev jag förvånad när kommunens informationschef Margareta Wall svarade så här på frågan: ”Kommer kommunen att göra något mer kring nyår för medborgarna?” svarar hon: ”Ja, den politiska majoriteten funderar på att ha en mottagning för allmänheten på Rådhuset under trettondagen och bjuda på kaffe.”

Därför ställde jag en så kallad ”enkel fråga” om trettondagsfikat. Jag ville veta om det var en mottagning ordnad av den ”politiska majoriteten” och om den kommunala förvaltningen eller den gemensamma kommunala budgeten i så fall använts till ett ”sådant partipolitiskt avgränsat arrangemang”.

Någon slags svar antar jag att Staffan Werme gett i dagens NA, men jag är inte helt säker på vad svaret är. Återstår nog att diskutera saken på nästa sammanträde med Kommunfullmäktige. Då tänker jag också lyfta den lite mer framåtsyftande frågan: om Örebro kommun efter höstens val styrs av socialdemokraterna, vänsterpartiet och (eventuellt) miljöpartiet; förväntar sig Staffan Werme och hans borgerliga kamrater att de att den nya majoriteten ska bete sig på samma sätt som de gör idag? Kommer de inte vilja vara med på exempelvis det trettondagsfika som de (mycket lovvärt) tagit initiativ till?

Ska bli spännande att höra vad Staffan Werme svarar på den frågan. Att han ger ett ärligt svar utgår jag från.

Nädå, ingen kris i äldrevården inte…

Idag rapporterar Radio Örebro att flera chefer i äldrevården i Örebro kommun sagt upp sig på grund av stress. Enligt SKTFs enkät till cheferna har nästan alla chefer inom äldrevården något stressrelaterat symptom som huvudvärk. Jag är inte förvånad; enhetschefer och andra ”mellanchefer” har det tufft nu (läget i äldrevården har uppmärksammats mycket i höst, bl a i NA – jag har kommenterat tidigare, bl a i NA här). De är klämda mellan politik och höga chefer och medarbetare som stressas och pressas hårt.

Och för några dagar sedan rapporterade Tvärsnytt att alla kommuner i länet (utom Nora) sparar på äldrevården. Enligt den kartläggning som Länsstyrelsen gjort kommer neddragningarna bland annat att leda till att äldre får vänta längre på att få gå upp på morgonen eller att få gå på toaletten eller att få frukost.

Läget i äldrevården har gjort att vi (s+v) vädjat till majoriteten i Örebro om en ”kriskommission” för äldrevården (fast vi har sagt att den kan kallas vad som helst, namnet är inte viktigt). Men den styrande högerkoalitionen i Örebro är kallsinnig inför våra vädjanden: ”Det finns ingen kris i äldrevården”, säger Rasmus Persson (c) och de andra ansvariga politikerna.

En passiv regering puttade SAAB över kanten

 Nej, det var inte regeringen som beslutade att lägga ner SAAB. Men det sätt Reinfeldts regering pratat ner SAABs förutsättningar, och den passivitet som präglat regeringens handlande är förmodligen världsunikt. Och för det ska regeringen kritiseras. Det har nämligen förts fram andra förslag, det röd-gröna regeringsalternativet har krävt agerande och vi socialdemokrater har presenterat konkreta förslag.

Det är inte tänkbart att den tyska regeringen någonsin skulle prata skit om Opel på det sätt som Maud Olofsson med flera gjort om SAAB. Och tänk om Barack Obama pratat skit om något amerikanskt bilmärke… Därför har Peter Eriksson (mp) rätt när han kritiserar regeringen: ”Detta är ett stort misslyckande för regeringen och Maud Olofsson. När det fanns en möjlighet att medverka till att få fram en långsiktig ägare, så valde man att ligga lågt och inte göra någonting. När Olofsson till sist engagerade sig var det för sent”.

Nu sörjer vi SAAB, lider med de tusentals människor som drabbas när verksamheten läggs ner. Men nästa år tar vi nya tag. Samhällets uppgift är att underlätta för de arbetslösa att få nya jobb. Svenskarnas viktigaste uppgift i september nästa år är att rösta bort en regering som lägger armarna i kors när de kan rädda jobb i Sverige, som raserat arbetslöshetsförsäkringen och som sparkar på de sjuka som redan har det tufft.

Reinfeldts allians lovade att minska antalet anställda i statens myndigheter. På tre år har de lyckats minska antalet anställda i statens myndigheter med 0,5 procent per år. Det har lett till 3383 färre anställda i statliga myndigheter (enligt SCB). När det gäller att minska antalet jobb har regeringen varit mer framgångsrik när det gäller svensk bilindustri. SAABs nedläggning riskerar leda till 8000 arbetslösa.

Toppbetyg för min blogg… (gör jag inget annat?)

Idag var jag med i Radio Örebros program Rakt på sak (lyssna här) och pratade om planeringen inför valet nästa år. I studion var, förutom Mussie Ephrem (v) och Bo Rudolfsson (kd), webbstrategen Roger Elverskog från NPP/Day8 som dessutom hade betygssatt webbnärvaron för oss tre politiker. Och jag fick en femma! Men det fanns en baksida: för det första påpekade han att jag fick högt betyg – trots att ”bloggen är jätteful” och dels kom frågan om jag inte gör något annat än bloggar och så…

Och där känner jag ett behov av att försvara mig. Skriver detta gör jag klockan 22.40 hemma i soffan framför slötittande på helgens Barcelona-match. Och precis innan jag åkte till radion hade jag varit ute och delat ut brev hos boende i Tybble och Almby, som handlade om att vi varit där och knackat dörr tidigare. Och igår kväll var jag ute och knackade dörr i söder-city. Och idag jobbade jag faktiskt i stort sett oavbrutet mellan 9 och 20. Så det så.

Vad gäller de utseendemässiga bristerna på denna blogg så inser jag att jag måste göra något åt det. Någon gång när jag orkar och hinner. Och när jag lärt mig hur man gör…

PS Det jag sa i radion – i korthet – var följande: bloggar och webbnärvaro är viktigt, i första hand för att skapa relationer och skapa förutsättningar för riktiga samtal. Till exempel vid dörrknackning. För övrigt har vi socialdemokrater knackat på hos drygt 1000 personer under de senaste två veckorna. Och nästan ingen var negativt inställd (apropå nyheten förra veckan). Med den takten ska vi nog klara att bräcka vårt rekord från 2006: 30 000 knackade dörrar… (läs mer om min syn på detta här)

Flytta isär ska man bestämma själv (inte kommunen)

Idag skrev jag och kommunalrådet Carina Dahl i NA om att socialdemokraterna vill att äldre par ska kunna fortsätta leva tillsammans (eller nära varandra) även om den ene blir sjuk och behöver mycket vård. Det brukar kallas parboendegaranti. Här kan du läsa hela inlägget.

Det lite annorlunda med detta var nog inte sakfrågan utan att vi faktiskt svarade på en debattartikel från en partikamrat som i förra veckan skrev att hon var tveksam till en sådan parboendegaranti. Det är inte så vanligt att vi ger oss in i den typen av debatter med de egna partikamraterna, men egentligen tror jag att vi ofta kanske är för rädda för att göra det. Jag tror tvärtom att det är bra om örebroarna får se att det ryms olika åsikter i sakfrågor inom ett parti (att vi sedan är överens om den grundläggande inriktningen, om ideologin är en annan sak). I denna fråga kändes det dessutom väldigt viktigt: det får inte råda något tvivel om att vi socialdemokrater vill att äldre ska få bestämma så mycket som möjligt själva även om de har stora behov av vård och omsorg. För mig är detta självklart – lika självklart som det är att jag själv (och min fru) själva ska få bestämma om vi vill leva tillsammans. Det ska inte kommunen bestämma.

Censurerat inlägg för att slippa ”rättsliga åtgärder”

Idag har jag censurerat min blogg för första gången. Jag har helt enkelt gett vika för hot.

Ni vet det där fria internet som man pratar om? Där information kan spridas och åsikter vädras? Vill inte göra någon desillusionerad, men det fungerar inte riktigt så. För en månad sedan (på BLOG ACTION DAY) skrev jag om rovfiskningen av haven. Jag berättade om en Filter-artikel som jag läst och jag nämnde namnet på en svensk som deltagit i utfiskningen av haven. Han gillade inte det, och nu är jag hotad med ”rättsliga åtgärder”. För fyra dagar sedan fick jag mail för första gången om detta och då påstod att fiske-miljonären är utsatt för ett ”journalistiskt justitemord”. Som ”bevis” anfördes en artikel som företaget Second Opinion skrivit, på hans uppdrag (och mot betalning). Dessutom bifogades ett pressmeddelande, som du kan läsa här.

Ikväll kom ett andra mail, där skrivs så här: ”Jag får därför meddela att om du inte senast på onsdag denna vecka har tagit bort inlägget från din blogg (och de övriga servrar där det kan ha lagrats) så måste jag, för att försvara mitt namn och min heder, överväga att vidta rättsliga åtgärder. Jag kommer också i nuvarande läge kontakta en juridisk rådgivare för att utreda vilka övriga krav jag kan framställa, såsom krav på dementier etc, för att tillvarata mina rättigheter.”

Jag har ingen lust att processa och konstaterar att inte ens Fredrik Laurin, den seriöse journalist som gjort reportaget i Filter, valt att lägga ut texten på internet (eftersom han inte heller vill hamna i långdragna rättsprocesser). Hör Fredrik Laurin berätta i Sveriges Radios Medierna. Den svenska lagstiftningen garanterar långtgående yttrandefrihet och tryckfrihet. Mitt originalinlägg kan knappast anses strida mot svensk lagstiftning; det finns gott om tidigare domslut som slår fast rätten att skriva (kritiskt) om privatpersoner på webben. Men så är det inte i alla länder. Och därmed kan det jag lagt ut här möjligen tas upp i domstol i ett annat land. Jag vill inte hamna i långdragna rättsprocesser i andra länder heller.

Jag mailade Filter efter att ha fått det första mailet och frågade dem om reaktionerna på artikeln och Helsingborgs-miljonärens svar. Filter svarade och konstaterade att Second Opinion (trots bra betalt) inte kommit fram till ”vad som i realiteten är retoriska undanglidningar”. De konstaterar att de låter saken bero, ”i vetskap om att Filters oerhört välunderbyggda artikel (översatt till engelska) nu cirkulerar bland beslutsfattare, fiskeriövervakare och andra aktiva inom branschen på global nivå.” Så då gör jag det också. Och gläds åt att den nyligen avklarade Jobbkongressen (s) fattade kloka beslut om utfiskningen av haven (läs längst ner på sid 6).

Grundlagsskyddade Helsingborgs Dagblad skriver om fiskefrågor här.

Den som inte har något att dölja…

Jag tycker att integritetsfrågor är viktiga, vilket inte förvånar dem som då och då besöker denna blogg (och som framgår av min krönika i NA idag). Därför var Jobbkongressens beslut om att förtydliga skrivningarna om integritet och individens rättigheter – att tydliggöra att Socialdemokraterna inser riskerna med de beslut under senare år som, med rätta, anses leda oss i riktning mot ett ”storebrorssamhälle”. Jag hittade nyss en lysande kommentar från Fredrik Lemoine i en Newsmill-debatt om FRA: 

”Detta gnäll på lite övervakning.
Har du rent mjöl i påsen har du inget att frukta.
Försåvitt du inte har konstiga sexuella böjelser.
Eller konstiga politiska åsikter.
Eller tycker illa om invandrare.
Eller tycker bra om invandrare.
Eller jobbar svart.
Eller tycker att det finns skillnader mellan män och kvinnor.
Eller tycker att det inte finns skillnader mellan män och kvinnor.
Eller röker på ibland.
Eller dricker för mycket.
Eller röker.
Eller äter chips.
Eller kör för fort.
Eller skriver kommentarer på bloggar.

Vi kanske skulle minska övervakningen?”