Kraven på oss som är förtroendevalda politiker ska vara höga. Men hur höga? Så här skriver NA på ledarplats idag:
”En politiker som vill undvika skandaler ska utgå från att en väljare står och tittar på allt han eller hon gör. Även sådant som är privat – och även sådant som är sekretessbelagt.”
Stackars väljare.
Rakt på sak i Radio Örebro handlade nyss om politiker och sociala medier (bloggar, twitter, facebook mm) och jag fick vara med och prata (tillsammans med Sofia Larsen – utan blogg – och Elisabeth Svanteson). Radion körde ett inslag på förmiddagen om hur de politiska partierna använder internet (typ för lite och fel, enligt forskaren), men han har ju studerat 2002 och (i viss mån) 2006. Ingen som följde Socialdemokraternas valrörelse i juni kan påstå att vi inte använder sociala medier (kolla själv vilken framträdande roll – och vilka möjligheter som finns på partiets hemsida).
Jag sa i huvudsak att politiker måste finnas där folk finns – alltså även i sociala medier, och att vi måste acceptera att politikerna – precis som väljarna – är olika och att olika medier/kanaler passar bra för olika människor. Mycket mer hann jag nog inte säga (lyssna själv här), men jag har ju skrivit mer om detta tidigare för den som vill läsa mer…
Jag har tidigare skrivit om det märkliga i att så få medier pressar Fredrik Reinfeldt om hans bok ”Det sovande folket”, där han bland annat skriver: ”Svenskarna är mentalt handikappade och indoktrinerade att tro att politiker kan skapa och garantera välfärd.” Och nu hittade jag det här klippet på när Reinfeldt pratade om sin bok i tv. Med tanke på att han i klippet säger att det är för mycket politiker och att dessa politiker ägnar för mycket kraft åt att lova mer pengar kunde ju till exempel någon journalist fråga honom om hur det då kom sig att han i förra valrörelsen lovade att lägga på en krona på alla satsningar Socialdemokraterna gjorde på välfärden (eller så kunde de ju fråga varför han inte gjorde som han lovade…). Här är klippet: