Riksdagen har fattat många konstiga lagar. En del är harmlösa, en del är verkligt allvarliga. Kanske mest allvarliga är de som till synes verkar harmlösa.
En sådan lag skulle få långtgående konsekvenser. Och det skulle inte bidra till en utveckling med mer ifrågasättande, mer granskning och mer ”medborgarjournalistik”. Ta den uppmärksammade händelsen för några veckor sedan då en privatperson filmade och fotade när poliser hotade och begick övergrepp. Med den lag som folkpartiet tydligen vill införa hade polisen faktiskt haft rätt: då hade det faktiskt kunnat anses vara olagligt att fotografera poliser – även om de exempelvis skulle begå övergrepp.
Sedan skulle det dessutom vara en våt dröm för alla mediebolag och andra som vill styra all fotografering och ta betalt för varenda bild, på exempelvis konserter och andra arrangemang.
Jag är inte förvånad över att förslaget presenteras. Inte heller över att folkpartiet gillar det. Men jag skulle vara mycket förvånad om en majoritet i riksdagen röstar igenom det. Bäst att vi alla stämmer i bäcken innan floden väller fram: bäst att se till att den riksdag som väljs i höst inte består av ledamöter som lättvindigt röstar igenom sådana lagar.
Det handlar om en ideologiskt förblindad utförsäljning som genomförs på tvärs mot vallöften från 2006 (då bland annat miljöpartiet lovade att inte medverka till en försäljning). Det är dessutom så att utförsäljningen genomförs utan att örebroarna fått chansen att tycka till, trots att över 10 000 örebroare krävt en folkomröstning om frågan. Om detta hade hänt om ett år skulle det varit omöjligt att driva igenom beslutet – om mindre än ett år kommer nämligen grundlagen vara ändrad så att det måste genomföras en folkomröstning om 10 000 örebroare så kräver (om 10av de röstberättigade kräver folkomröstning).
Den förändringen råder bred enighet om och de borgerliga partierna och miljöpartiet har drivit på för denna förändring. Men när det gäller örebroarnas möjlighet att påverka då väger sådana principer lätt. Nu pressas ÖBO-utförsäljningen igenom.
Klart man blir förbannad.
Den styrande högerkoalitionen i Örebro rear ut örebroarnas tillgångar. Först var det Gustavsvik som skulle säljas. Kilsbergen står på tur. Nu fattas beslut om utförsäljningen av mer än 1000 ÖBO-lägenheter. Jag tror att högerns utförsäljningar kommer att avgöra valet i Örebro – Socialdemokraterna och Vänsterpartiet kommer att gå framåt tack vare vårt motstånd mot dumheterna. Högern kommer att backa. Så nu handlar det mest om hur man bäst kan göra så att affärerna och besluten skjuts på framtiden – så att örebroarna får en chans att tycka till. Det är nämligen det demokrati handlar om – att majoriteten beslutar (och för högerpolitiker som inte fattat det: majoritet innebär alltså ”majoritet av örebroarna” inte ”majoritet av de fem partier som tillsammans fått majoritet”).
NA berättade i fredags om Jasmin Rasaks tragiska dödsfall. Jasmin hade feberfrossa och hostade blod och akuten på USÖ ansåg inte att det fanns någon anledning för den 44-årige mannen att åka in till akuten. De hade fel. Fallet är oerhört tragiskt och inget kan minska saknaden hos Jasmins anhöriga och vänner.
Men tyvärr kan somliga inte hålla sig ifrån att utnyttja en tragisk händelse. Läkaren Lars Berggren sågade därför i NA all ”medicinisk telefonrådgivning” – trots att samtalet alltså inte gått till den vanliga sjukvårdsrådgivningen. Han sa: ”Telefonrådgivning är en näst intill omöjlig verksamhet som politiker och administratörer har en stor förkärlek till”.
Fakta är att vi aldrig skulle ha råd med dagens vård om vi inte använde rådgivning via exempelvis telefon och internet för att ge ökad tillgänglighet och spara pengar i fall där ett besök hos läkare (eller annan yrkesgrupp) inte behövs. Om alla som har hälsoproblem skulle stå i korridoren utanför Läkare Berggrens rum skulle vården haverera totalt. Varför Jasmin Rasak och hans anhöriga fick ett felaktigt råd måste granskas men inget tyder på att denna tragiska händelse beror just på att rådet gavs via telefon – misstag kan inträffa, oavsett hur råden ges.
Självklart är det inte enkelt att bedriva sjukvårdsrådgivning (läs mer om hur det går till här), men trots det är den pålitlig. Det är Lars Berggrens rätt att ha åsikter om vad han vill, men om jag var så välutbildad som han och hade ett så viktigt och ansvarsfullt jobb som han har skulle jag fundera lite över hur jag tar ansvar för det faktum att allmänheten faktiskt litar på ens tvärsäkra uttalanden. De flesta tror nog att han är expert på det han uttalar sig om. Men det är han inte.
Annars brukar man prata om att vården ska baseras på evidens och beprövad vetenskap. Behandlingar ska alltså exempelvis inte baseras på allmänt tyckande och lösa åsikter. När det gäller läkares inlägg i debatten om tragiska dödsfall tycks inga sådana råd gälla. Tyvärr.
Tvärsnytt har i ett antal inslag uppmärksammat problemen i äldrevården i Örebro (och fler inslag kommer). Det är bra, precis som det var bra att NA granskade problemen i höstas. För läget är ansträngt (jag har skrivit om det i ETC, här), eller för att citera en anställd: ”det bubblar, snart kokar det över” (jag har skrivit om problemen här, här och här). (Och detta samtidigt som kommunens ekonomi går med överskott, se inslag i Tvärsnytt om det här.)
Idag sände Tvärsnytt en studiodebatt (som nog bara kommer att finnas på webben) mellan mig och Rasmus Persson (ansvarigt kommunalråd, c). På 6 minuter hinner man inte säga allt (och lite blev bortklippt), men här är hela inslaget:
Mina viktigaste punkter (för dem som inte vill kolla hela inslaget…):
Mycket bra har skett i äldrevården, många förändringar har varit till det bättre. Men alltför mycket har skett alldeles för snabbt. Omorganisationer, tidsplaneringssystem (som krånglat) och besparingar har kommit samtidigt och på vissa ställen har det skapat totalkaos. Det borde vi ta på allvar.
”En politiker som vill undvika skandaler ska utgå från att en väljare står och tittar på allt han eller hon gör. Även sådant som är privat – och även sådant som är sekretessbelagt.”
”En riktigt dålig artikel i Aftonbladet anklagade den israeliska armén för att ta mänskliga organ från mördade palestinier.” Så skrev NAs ledare den 21 augusti 2009. Man kan ju ha olika smak så det är ju inget att invända mot att en ledarredaktion skriver så om en artikel.
Det som dock är lite märkligt är att NA, liksom typ 99% av landets medier, försöker låtsas som om det regnar nu. För i december visade israelisk tv det som många misstänkt: mördade palestinier plundras på organ som sedan används. Mer eller mindre var det det som journalisten Donald Boström berättade om i en artikel i Aftonbladet sommaren 2009. Med en skillnad: Boström hävdade inte att det var på det sättet, han redovisade palestinska misstankar om att det var så.
Alla vet att det är fult att ljuga. Därför tror jag självklart inte att kommunstyrelsens ordförande i Örebro, Staffan Werme (fp) vill ljuga för NAs journalister och för NAs läsare. Alltså måste hans uttalanden i dagens NA vara ett missförstånd, på något sätt.
Så här säger Staffan Werme i dagens NA angående det ”trettondagsfika” som, enligt Örebro kommuns annons i tidningen (sid23), arrangeras av ”Örebro kommuns politiska ledning”:
”Det är inte alls den politiska majoriteten som bjuder örebroarna till Rådhuset på en enkel fika. Nej, det är kommunledningen. Och det handlar inte om en politisk tillställning.”
Rent formellt är ”kommunledningen” i Örebro alla de politiker som leder kommunen, exempelvis hela Kommunstyrelsen. Och eftersom vare sig socialdemokrater eller vänsterpartister är välkomna på ”trettondagsfikat” så antar jag att Staffan Werme menar att ”kommunledningen” är hans kompisar i majoriteten. Men då är det ju faktiskt fråga om att ”den politiska majoriteten” bjuder på fika! Det innebär dels att hälften av örebroarna (de som inte röstade på Staffans högerkoalition) saknar representanter på det fika som ”alla” bjuds in till. Men Staffan Werme menade säkert något annat. Lite oklart vad, men på något sätt handlar det nog i alla fall om att vi socialdemokrater medvetet missförstår kommunstyrelsens ordförande (fp).
Senare i artikeln säger Staffan Werme, angående kostnaden: ”Kaffebjudningen uppskattar jag kostar max 3000 kronor, vilket man knappast kan säga vara dyrt.” Själva kaffet kostar säkert inte mer än 3000 kronor, men intresserade medborgare frågar sig nog: vad kostar annonsen (gissningsvis några tusen)? Vad kostar det i löner att låta personal vara på plats en helgdag? Men inte heller det svaret från Staffan Werme kan vara någon medveten lögn, det måste ju helt enkelt handla om ett räknefel.
Frågan lyftes av mig när jag för några dagar sedan läste i NA om trettondagsfikat (som blivit tradition sedan några år). Eftersom socialdemokraterna och vänsterpartiet vid upprepade tillfällen har hört sig för om detta arrangemang, utan att få några svar blev jag förvånad när kommunens informationschef Margareta Wall svarade så här på frågan: ”Kommer kommunen att göra något mer kring nyår för medborgarna?” svarar hon: ”Ja, den politiska majoriteten funderar på att ha en mottagning för allmänheten på Rådhuset under trettondagen och bjuda på kaffe.”
Därför ställde jag en så kallad ”enkel fråga” om trettondagsfikat. Jag ville veta om det var en mottagning ordnad av den ”politiska majoriteten” och om den kommunala förvaltningen eller den gemensamma kommunala budgeten i så fall använts till ett ”sådant partipolitiskt avgränsat arrangemang”.
Någon slags svar antar jag att Staffan Werme gett i dagens NA, men jag är inte helt säker på vad svaret är. Återstår nog att diskutera saken på nästa sammanträde med Kommunfullmäktige. Då tänker jag också lyfta den lite mer framåtsyftande frågan: om Örebro kommun efter höstens val styrs av socialdemokraterna, vänsterpartiet och (eventuellt) miljöpartiet; förväntar sig Staffan Werme och hans borgerliga kamrater att de att den nya majoriteten ska bete sig på samma sätt som de gör idag? Kommer de inte vilja vara med på exempelvis det trettondagsfika som de (mycket lovvärt) tagit initiativ till?
Ska bli spännande att höra vad Staffan Werme svarar på den frågan. Att han ger ett ärligt svar utgår jag från.
I torsdags gjorde jag tvärtemot de råd jag brukar ge om mediaarbete: jag skickade ut två helt skilda pressmeddelanden, kommenterade en tredje sak och hänvisade media vidare till andra personer: det var en märklig mediadag:
På kvällen, efter startmöte med Republikanska föreningen i Örebro, skickade jag ut ett pressmeddelande där jag berättade om mötet, hänvisade till den nyvalde ordföranden (Christian Källström) och skrev en kommentar om hur bra jag tyckte att det var att vi valt just den partipolitiskt obundne Christian till ordförande. (Under dagen hade redan NA ringt och skrivit och ytterligare medier hade uppmärksammat det pressmeddelande som gick ut på onsdagsmorgonen.) På detta nappade snart sagt alla medier men medan NA nöjde sig med att citera ur pressmeddelandet och skriva en kort notis ville TV4 och radio göra mer – men när de ringde hänvisade jag till Christian (som jag tyckte skötte det utmärkt, se här).
På torsdagsmorgonen skickade jag ut ett pressmeddelande om att S och V vädjar om samling för att lösa problemen inom äldrevården i Örebro. Detta var planerat sedan flera dagar och dagen var vald för att vi samma dag hade sammanträden med de båda Vård- och omsorgsnämnderna. Vårt utspel uppmärksammades av radion och Tvärsnytt.
Men när Tvärsnytt sedan ringde upp mig visade det sig att det inte alls handlade om ”kriskommissionen” – de ville ha kommentarer till att kommunen gör 300 miljoner plus – trots besparingar och skyhög arbetslöshet (se här vad jag sa: ”Bättre med plus än minus, men i en tid då var tredje ung går utan jobb, då resultaten försämras i skolan och då både äldre och personal slår larm om brister i äldrevården: borde vi inte använt mer av pengarna till gemensamma investeringar?” Typ).
Så, vänner (och andra…): en liten skola i hur man inte ska sköta mediaarbete (det är bättre att hålla sig till ett budskap i taget och att inte krångla till det för journalisterna genom att hänvisa vidare). Men å andra sidan blev ju resultatet ganska hyfsat i alla fall: 2 olika notiser i NA (samt en förhandsnotis), ett inslag på TV4 om RepF (med Christian), inslag i radion om RepF samt Tvärsnyttsinslag om kommunens ekonomi och om ”kriskommission för äldrevården”…
Hur den borgerligt styrda majoriteten kommenterade inslagen? Att de inte lyckats använda skattebetalarnas pengar till att få ut fler i jobb, till att förbättra skolan eller äldrevården: ”Det är ju bara att glädjas, bättre julklapp kan man inte få”, sa moderatledaren Inger Högström Westerling. Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket” sa Gustav Möller (s). Man kanske kan lägga till: ”Varje förslösad chans att få fler i jobb och att investera i välfärden och framtiden är en stöld från skattebetalarna”. Om vår vädjan om en bred samling för att lösa problemen i äldrevården: ”Det finns ingen kris i äldreomsorgen i Örebro”. Undrar om de äldre, deras närstående och den personal som nu går på knäna håller med?
Idag skrev jag och kommunalrådet Carina Dahl i NA om att socialdemokraterna vill att äldre par ska kunna fortsätta leva tillsammans (eller nära varandra) även om den ene blir sjuk och behöver mycket vård. Det brukar kallas parboendegaranti. Här kan du läsa hela inlägget.
Det lite annorlunda med detta var nog inte sakfrågan utan att vi faktiskt svarade på en debattartikel från en partikamrat som i förra veckan skrev att hon var tveksam till en sådan parboendegaranti. Det är inte så vanligt att vi ger oss in i den typen av debatter med de egna partikamraterna, men egentligen tror jag att vi ofta kanske är för rädda för att göra det. Jag tror tvärtom att det är bra om örebroarna får se att det ryms olika åsikter i sakfrågor inom ett parti (att vi sedan är överens om den grundläggande inriktningen, om ideologin är en annan sak). I denna fråga kändes det dessutom väldigt viktigt: det får inte råda något tvivel om att vi socialdemokrater vill att äldre ska få bestämma så mycket som möjligt själva även om de har stora behov av vård och omsorg. För mig är detta självklart – lika självklart som det är att jag själv (och min fru) själva ska få bestämma om vi vill leva tillsammans. Det ska inte kommunen bestämma.
Till vänster på sidan finns en bild som visar den spellista som jag lyssnar mest på just nu (15 låtar som snurrar mest i mobil, iPod och hemma, läs mer om listan här). Jag ändrar den där rätt ofta, men skriver inte så ofta om det här – den som är intresserad kan ju kolla själv (vet inte 0m någon tycker att det är intressant, utom jag själv…). Men den lista som ligger där nu måste kommenteras.
I morse när jag läste NA-bilagan Latte så hajade jag till när jag läste intervjun med en av Örebros mest kreativa personer: Richard Kennett (som skapat både ”O helga natt”-konserten på Stortorget, Rådhuskalendern och mycket annat). Kennett beskrev sin uppväxt, kantad med problem och förklarade vändningen: ”David Bowie räddade mitt liv. Från den dagen jag hörde honom slutade jag slåss och fick en ny identitet.”
Kan Bowie betyda så mycket, tänkte jag? Jag lät AppleTVn slumpa bland alla Bowie-låtar och först kom ”The man who sold the world”, som jag inte lyssnat på på länge. Och så tänkte jag igen: Jo, det är klart att Bowie kan betyda så mycket. På min lista är Bowie en av de tio viktigaste kulturpersonerna någonsin. Inte bara för att han gjort världens bästa låt (”Life on Mars”) utan också för att han på så många sätt format trender, påverkat tänkande och utveckling. Och för att han gjort så otroligt mycket bra musik så klart. Så jag förstår Richard Kennett, inbillar mig att Bowie kunde ha precis den effekten på framför allt 70-talet.
Så jag uppdaterade min snurrar-mest-just-nu-lista. Här är den:
1.Cash or clash/Millencolin (lite bortglömd pärla med en av MCs mest begåvade – och politiska – texter)
2. The Man Who Sold The World/ David Bowie (se ovan)
3. Stockholm, Sett snett uppifrån/ Vapnet (fortfarande fantastisk, fortfarande otroligt vass, politisk och elak)
4. Vals för satan (din vän pessimisten)/ Kent (fantastisk låt med en text som ger mig storslagna rysningar)
5. Sjukhus/ Kent (mycket Kent på den här listan, dessa fyra är mina absoluta favoriter – för tillfället… – efter nära en månads intensivt lyssnande)
6. Idioter/ Kent
7. Töntarna/ Kent
8. Hurricane/ Asha Ali (från en av höstens bästa skivor – Asha Ali övertygar än en gång)
9. Not Forever/ Popsicle (den är ju bara så bra – hur ska jag någonsin kunna ta bort den från listan?)
10. Shoreline/ Broder Daniel (samma som föregående – rysligt bra låt)
11. They’re Building Walls Around Us/ Moneybrother (någon låt med pengabrorsan måste vara med – just nu är den här favorit)
12. Young Folks/ Peter, Björn & John (en otroligt catchy låt med ett lysande visselstick)
13. Never Enough/Kiss (inte nyskapande men ruggigt bra rock: gubbarna visar att de fortfarande kan)
14. Let’s Make Bombs/The Last Republic (fantastisk spelning på Putte i Parken, väntar på en fullängdsskiva!)
15. Life On Mars/David Bowie (kommentar överflödig)
