Nöjer mig här med att komplettera krönikan med några länktips och några fler exempel på det hemliga eller öppna stöd som moderaterna och högern får från media och från miljonärer.
När det gäller medier som agerar duktiga idioter och stöder högern så är exemplet som Jonas Morian uppmärksammar nästan lite för tydligt. Det är DN som rapporterar om en opinionsundersökning om vem svenska folket tror bildar regering. Om man läser slarvigt kan man ju tro att svenskarna, enligt denna undersökning, tror att Reinfeldt ska vinna. Det är ”hans siffra” som lyfts fram och det är han som enligt bildtexten är ”en vinnare enligt svenska folket”. Det är bara det att undersökningen visar precis motsatsen – att folket tror att Reinfeldt är en förlorare. Det framgår om man läser notisen. Fast det tyckte kanske inte DN-medarbetarna att man skulle upptäcka. John Johansson skriver om det här.
[REV] Igår avslöjade Sveriges Radio att den borgerliga NWT-koncernen (som bland annat äger Karlskoga Tidning) ger en automatisk rabatt på 50% till de borgerliga partierna när de annonserar. Några miljoner i minskade intäkter tycks inte bekymra företagsledningen på NWT-koncernen. Att dagens högerregering får fortsätta öka klyftorna anses tydligen vara värt rätt mycket pengar.
I sak borde väl inte detta förvåna så mycket. Att NWT-koncernen, liksom många andra tidningskoncerner, sympatiserar med den politiska högern är inget nytt. Egenintresset ljuger ju aldrig: koncernledningen har gissningsvis tjänat rätt mycket på högerregeringens skattesänkningar på lånade pengar (som ju i första hand gett de rikaste tjockare plånböcker).
När jag sökte fick jag ytterst få träffar: det är inte många medier som har återgett nyheten, trots att den rimligen borde vara intressant såväl principiellt som rent praktiskt. Jag hittade notiser i GP, DagensPS, Dagens Media, Medievärlden och Journalisten. Jag kan självklart inte vara säker på att sökningen visar allt: det kan finnas notiser i papperstidningarna. Jag kan dock konstatera att NA valde att inte uppmärksamma nyheten. Vad det beror på kan man ju fundera på.
I många år har det gått rykten om liknande NA-rabatter för folkpartiet i Örebro. Jag tycker egentligen att det låter lite osannolikt, att folkpartiet har råd att annonsera om Staffan Wermes konditoritid varje vecka kan ju också bero på att de tecknat riktigt långa avtal om denna annonsering.
Men likväl: nyheten ansågs inte vara särskilt intressant. Tydligen ungefär lika ointressant som att Moderaterna är det enda parti som vägrar redovisa var de får sina pengar från. Moderaterna har 30 miljoner skäl att hemlighålla sina bidrag (så stora var de hemliga bidragen som moderaterna fick 2006); vilka skäl media har att glömma den frågan är svårare att svara på. Och uppenbarligen är inte propagandarabatten heller särskilt intressant. Det är svårt att slita sig från tanken att det delvis kan bero på att det finns gott om andra tidningar som ger samma typ av politiska ”bidrag”. (Någon som vill slå vad om att nästan alla medier kommer att rapportera när någon pr-byrå på högerkanten släpper en rapport som visar att LO-facken stöder socialdemokraterna? Det är ju nämligen alltid en nyhet. Hur många gånger som helst…)
Socialdemokratiska Värmlands Folkblad är en av få som faktiskt kommenterar NWTs kampanjbidrag: ”Vi behandlar alla likvärdigt oavsett politiskt färg. Vi håller politiken på ledarsidorna. NWT verkar ha politik som affärsidé när man även styr annonspriserna”, säger Peter Franke, chefredaktör på VF, till Journalisten. Visst borde väl någon annan reagera?
Nyheten om propagandarabatten kom samma dag som NA gjorde sitt snart klassiska rockstjärnereportage om alliansens partiledare som besökte Örebro. Tre hela sidor (inklusive förstasidan) ägnades åt besöket, förutom den helsida som hade aviserat besöket dagen innan. Hade svårt att invända mot alla vänner som ansåg att NA gjorde sig till propagandaverktyg för högeralliansen (se bara den här webbrapporteringen!). Orden ”devot hyllning” dyker upp i huvudet (slå upp ordet!). När en partivän ringde NA om detta hävdade tydligen tidningen att anledningen till att de borgerliga partiledarna fick så mycket mer än Mona Sahlins besök i Örebro (som i bästa fall resulterar i en liten textspalt) beror på att redaktionen nu haft sin valupptakt… Ska bli intressant att se om NA framöver kanske rentav berättar om något av de tydliga vallöften som vi socialdemokrater ger inför valet. Eller om de kanske till och med rapporterar nästa gång någon av socialdemokraternas ledande företrädare besöker staden. Vem vet.
Idag meddelade miljöpartisterna i Örebro att de inte är intresserade av att samarbeta med några andra än Örebros högerpartier. Självklart har de inte frågat sina väljare vad de tycker – den absoluta majoriteten av dem som röstar på miljöpartiet förväntar sig nämligen att mp ska samarbeta med ”vänsterpartier” (enligt vallokalsundersökningar och andra undersökningar).
I ett slag så klarnade förutsättningarna inför höstens val ordentligt i Örebro (samtidigt blev de dock mer komplicerade för väljarna). Och i ett slag så blev alternativen i kommunvalet så mycket tydligare. Och så mycket viktigare.
Det var självklart bra att miljöpartiet, före valet, berättade hur de ser kommande års samarbete. Det gjorde de ju inte förra gången – då trodde (nästan) alla att de skulle fortsätta samarbeta med socialdemokraterna och vänsterpartiet. Jag minns exempelvis ett möte dit endast S, V och MP bjudits in och där värdarna berättade att det berodde på att de närvarande ändå bara var intresserade av ”vänsteralternativet”. Den inbjudne miljöpartisten, Fredrik Persson, sa ingenting annat – trots att han nog redan då bestämt att han ville samarbeta med högern.
Men för de örebroare som ser miljöpartiet som ett vettigt alternativ i valet så blev det mer komplicerat – de måste få tydlig information om att det röd-gröna samarbetet är brutet i Örebro – av miljöpartiet. Och för socialdemokraterna och vänsterpartiet blev det också lite krångligare – vi måste vara tydliga inför väljarna om att vi gärna samarbetar med miljöpartiet nationellt, men att vi i Örebro dessvärre inte står på ”samma sida” som miljöpartiet.
Så hur ska vi socialdemokrater uppträda i valrörelsen? Ska vi fortsätta agera den försmådde friaren som övergivits men fortsätter fjäska som om den uppvaktade kanske ska komma att ändra sig om friaren bara fortsätter tjata tillräckligt mycket? Eller ska vi agera som den revanschlystna roddaren som stämmer upp en peppande sång, böjer ner huvudet och tar ett fastare tag om årorna?
Egentligen känner jag mig mer som den försmådde friaren. Jag gillar miljöpartiet, tycker att deras politik bidrar till att göra politiken bättre – även den socialdemokratiska politiken förbättras av mp-samarbetet. Om jag idag skulle vara tvungen att välja ett annat parti att rösta på i riksdagsvalet så skulle det nog faktiskt bli miljöpartiet (sorry, Murad och andra trevliga vänsterpartister). Och flera av de aktiva miljöpartisterna i Örebro känner jag som engagerade entusiaster som vill göra Örebro bättre. Men tyvärr väljer miljöpartiet i Örebro hellre högerpolitik än vänsterpolitik. Och när de nu gjort det valet återstår inte mycket annat för oss än att böja ner huvudet och fortsätta framåt. De har gjort sitt val, och jag hoppas (och tror) att de nästa mandatperiod får vänja sig vid att sitta i opposition medan vi leder Örebro tillsammans med Murad Artin och vänsterpartiet.
Miljöpartiets val gjorde ju nämligen alternativen mycket tydligare:
antingen väljer man en politik som utvecklar Örebro och skapar nya jobb - eller så väljer man att fortsätta dagens stopp och slösa-politik där utveckling stoppas och där skattebetalarnas pengar slösas bort genom slarviga och tveksamma beslut.
antingen väljer man ett Örebro som för första gången i historien leds av en kvinna (Lena Baastad) – eller så väljer man ett grabbstyre där Staffan Werme, Kent Persson och Fredrik Persson utgör makttrojkan (idag finns maktcentra i högerkoalitionen hos Staffan och Fredrik, men jag utgår från att Kent Persson inte kommer att släppa makten på samma sätt som nuvarande toppmoderaten Inger Högström-Westerling gjort).
antingen väljer man en kommunledning som faktiskt bryr sig om att fråga örebroarna (exempelvis genom regelbunden dörrknackning och andra dialogformer – som både V och S ägnar mycket tid åt) – eller så väljer man att fortsätta dagens bunkerstyre, där inget sker i öppenhet utan allt sker i förhandlingar i slutna rum och där inte ens 10 000 insamlade namn med krav på folkomröstning räcker för att de styrande ska bry sig.
antingen väljer man en majoritet som använder skattepengar till att investera i Örebros framtid – eller så låter man dagens högermajoritet fortsätta rea ut gemensamma tillgångar, dra ner på skolunderhåll och spara in på personal i äldrevård, skola och förskola.
Valet är tydligt. Och jag är hellre roddaren som tillsammans med många andra människor tar nya tag än den försmådde friaren som fåfängt fortsätter fjäska. Nu kommer jag att lägga ännu mer kraft på att samtala med örebroarna om alternativen. Och jag är övertygad om att det kommer att gå bra. Vårt mål om att få 45 procent av örebroarnas röster är inte orealistiskt, och eftersom jag tror att vänsterpartiet i Örebro också kommer att göra ett bra val tror jag att det räcker till att få ett tydligt mandat att leda Örebro.
Om några månader tror jag att miljöpartiet kommer att ångra sitt val. Dels för att deras högerkurs i Örebro kommer att kosta dem många röster (jag tror att fler än man tror nu reagerar mot mps val). Och dels för att deras val placerar dem i opposition. Vi har gång på gång bett att få samtala om framtida samarbete med miljöpartiet i Örebro, men de har inte varit intresserade. Dagens besked var tråkigt men inte överraskande. Nu vet vi förutsättningarna, så nu är det bara att köra.
Och eftersom jag redan kryddat med några halvtaskiga liknelser, kan jag lika gärna avsluta på samma sätt:
Som Jake och Elwood Blues skulle ha sagt: ”Det är 142 dagar kvar till valet. Vi har en stark politik, nästan hälften av platserna i Kommunfullmäktige och vi har massor av väljare att samtala med. Det är mörkt, men det är bara för att vi har solglasögon. Hit it!”
Några veckor efter moderaten Edvard Unsgaards bajsplockar-fascination har nog de flesta avfärdat hela saken som en skitfråga: ”jaja, gå vidare”, tänker en del. Gör inte det, säger jag.
Det som kan verka vara en anka eller ett pinsamt misstag är nämligen något mycket mer: Det säger otroligt mycket om den moderata synen på sysselsättning och på människovärde. Det är nämligen inte vem som helst som yttrat sig så där märkligt om ”arbetslinjen”. Mannen som blir imponerad av ”ryskor” som torkar bajs i hans trappuppgång är pressekreterare åt landets moderate statsminister och dessutom riksdagskandidat för moderaterna i Stockholm.
Det finns flera skäl till varför den här debatten faktiskt inte är en skitfråga:
Glömde statsministerns pressekreterare helt enkelt bort sig och avslöjade syftet med moderaternas tal om ”arbetslinjen”? Jag är rädd för att problemet snarast är att han helt och hållet förstått den moderata användningen av begreppet och att han (nu när han varit föräldraledig ett tag) råkade försäga sig och hoppade över ett led i högerns argumentation.
Vore det inte ärligare om moderaterna sa rent ut att de vill sänka många människors löner (dessa människor är väl ändå inte särskilt troliga m-väljare…;-))? Det han faktiskt beskrev var snarare följden av det moderaterna kallar arbetslinjen (som inte alls överensstämmer med den gängse definitionen, läs på Wikipedia om termen eller se Roger Mörtviks definition ovan): att moderaterna vill sänka den så kallade ”reservationslönen”. Reservationslönen är den lönenivå som avgör om någon väljer att acceptera ett jobb. I detta fall menade Unsgaard förmodligen – egentligen – att det är bra att regeringen sänkt ersättningsnivåerna så att ”ryska städerskor” är tvungna att rycka ut riktigt snabbt när han upptäckt bajs i sin trappuppgång. Och det var därför som moderaterna mobiliserade för att släta över misstaget och till och med startade Facebook-grupper som ”Shit happens – stödgrupp för politiker”. De anstränger sig verkligen hårt för att döda alla debatter om att de i själva verket vill ha sänkta löner (debatten om det ”hemliga pm-et” är bara ett av tidigare exempel).
Unsgaard avslöjade helt enkelt moderaternas egen hemliga graal. Inte undra på att så många moderater tog i så de nästan sprack på debattsajter och bloggar för att minska betydelsen av Unsgaards klavertramp.
När den borgerliga majoriteten i riksdagen beslutade om försämringar i sjukförsäkringen applåderades det friskt bland högerns ledamöter. Nu, när följderna blir uppenbara och ”alla” medier skildrar hur människor drabbas låtsas högern som om de inte förstod. Som om ingen varnade. Se bara här hur pinsam socialförsäkringsminister Husmark-Persson är:
Undanflykterna duger inte. Och skulden faller inte bara tungt på de applåderande riksdagsledamöterna (och övriga som röstade för försämringarna). Skulden faller tungt på de borgerliga politikerna i Örebro som vägrade skicka ett varnande remissvar till regeringen i frågan. Och på de miljöpartister i Örebro som ställde sig bakom det som deras partikamrater i riksdagen kallat ”utsorteringskedjan” (läs Ullis redogörelse här).
r nästan lite för tydligt. Det är DN som rapporterar om en opinionsundersökning om vem svenska folket tror bildar regering. Om man läser slarvigt kan man ju tro att svenskarna, enligt denna undersökning, tror att Reinfeldt ska vinna. Det är ”hans siffra” som lyfts fram och det är han som enligt bildtexten är ”en vinnare enligt svenska folket”. Det är bara det att undersökningen visar precis motsatsen – att folket tror att Reinfeldt är en förlorare. Det framgår om man läser notisen. Fast det tyckte kanske inte DN-medarbetarna att man skulle upptäcka. John Johansson skriver om det här.
