MVH
Micael Jönsson
Ordförande Örebro Black Knights

Följ gärna upp ditt engagemang i denna fråga här på bloggen. För mig, och säkert också för andra studenter här i Vivalla, är länstrafiken den kommunalpolitiska fråga som jag upplever påverkar min vardag allra mest. Det är värt att ta problemen på allvar!

1810. Lite om Örebro och Sverige och lite till. 2010, berättar inte bara vad kungar, drottningar, prinsar och prinsessor haft för sig genom åren 1810-2010. Boken andas en positivism därför att idag är Sverige i mångt och mycket världens bästa rike, boken andas även en lokalpatriotism kring Örebro och Närke.
Boken berättar om hur Sveriges ständer (ombud) adeln, präster, borgare och bönder när de under stor dramatik valde Prinsen av av Ponte Corvo i Italien (J. B. J. Bernadotte) till Svensk Kronprins den 21/8-1810 på Örebro slott.
De egendomslösa (pigor, drängar, inhysejonen och statarna) och kvinnor hölls utanför riksdagsrepresentationen. De saknade rösträtt.

Men bestod Sveriges befolkning bara av de s.k. av dessa manliga representanter; stränderna?
Ingalunda. Egendomslösa svenskar under från bondeklassen till det rena jordproletariatet hade många steg, och glöms ofta bort.

1.Fattigbonden, som måste skaffa sidoinkomster under vinterhalvåret för att klara sig på sin jordbit.
2.Torparen, som brukade ett stycke jord mot olika grad av dagsverksskyldighet gentemot jordägaren.
3.Backstugusittarna, som ägde en stuga och några trädgårdsland, men i huvudsakligen försörjde sig på lönearbete, såsom lantarbetare, gruvarbetare, skogsarbetare och sågverksarbetare.
De helt egendomslösa var inhyseshjonen, drängarna, pigorna och statarna…. och även kvinnor fanns inte i denna renprestation och hade ingen talan.
Om de s.k. inhysejonen, drängarna, pigorna och statarna, tänker Du kanske: att dessa grupper härstammar inte jag ifrån, men det har de flesta svenskar och det är något att vara stolt över.

Varför skalar man helt bort dessa människor när man skriver 200-årig historia, som ju representerar mångt mer än 50 % av Sveriges befolkning år 1810, som i allra högsta grad varit med om att bygga upp Sverige.
Många av de allra främsta svenska författarna har också skrivit om denna del av Sveriges befolkning; om deras äventyr och vedermödor som:

August Strindberg (1849-1912)
Vilhelm Moberg (1898-1973)
Jan Fridegård (1897-1968)
Mary Andersson 1929-
Nils Parning (1914-2002)
Per Anders Fogelström (1917-2002
Lars Erik Götlin (1783-1838)
Gustav Hedenvind-Eriksson (1880-1967)
Moa Martinsson (1890-1964)
Upplagd av http://www.fotografer.n.nu kl. 04.43 0 kommentarer
Etiketter: J. B. J. Bernadotte
söndag 20 september 2009
Bernadottejubileet
Bernadottejubileet

Herman Lindqvist, född 1 april 1943 i Stockholm, är en svensk författare, journalist och populärhistoriker.
Lindqvist har arbetat som utrikeskorrespondent i bland annat Tokyo, Madrid och Paris och även skrivit kåseriböcker om tillvaron där. På senare år har han framför allt varit uppmärksammad för sina populärhistoriska TV-program samt bokserien Historien om Sverige, som sålt i stora upplagor. Från akademiskt skolade historiker har hans böcker dock fått utstå kritik för faktafel och kontroversiella värderingar[1]. Han är uttalad rojalist och i hans texter står på traditionellt vis kungligheter och andra personligheter i centrum, medan sociala och ekonomiska förändringar får mindre utrymme.
Lindqvist är uppvuxen i Helsingfors och bor numera i Chambourcy i närheten av Paris. Har endast bott i Sverige i 7 år av sitt liv. Han är sedan 1979 gift med Birgitta Lindqvist och är far till Elin Lindqvist. Han är adopterad sonson (egentligen dottersonson) till Herman Lindqvist (1863-1932) och dotterson till författaren Leon Larsson.

Jag har ännu inte läst boken Jean Bernadotte. Mannen vi valde, Lindqvist, Herman men en recension i Svd skriver att boken är ”digert popuärhistoriskt verk”. (är detta analogt med politisk populism?) Och att ”samma gren av samma familj… fortsatt att regera över ett fritt folk och självständigt rike i två hundra år”.
Bra. Men riktigt så enkel är de gångna 200 åren inte.

Boken 1810. Lite om Örebro och Sverige och lite till. 2010 ; Götlin, Torsten (2010) är i mångt och mycket en popularisering av de gångna 201 år (1809 delades Sverigefinland riket som bestått i 600 år genom ett anfallskrig av Ryssland och Finland blev ett Storfurstendöme under Tsar Alexander den 2:de).

1810. Lite om Örebro och Sverige och lite till. 2010 berättar inte bara vad kungar, drottningar, prinsars och prinsessor haft för sig genom åren 1810-2010, men boken andas en positivism därför att idag är Sverige i mångt och mycket världens bästa rike, boken andas även en lokalpatriotism kring Örebro och Närke.
Boken berättar om hur Sveriges ständer (ombud) adeln, präster, borgare och bönder när de under stor dramatik valde Prinsen av av Ponte Corvo i Italien (J. B. J. Bernadotte) till Svensk Kronprins den 21/8-1810 på Örebro slott.

Men bestod Sveriges befolkning bara av de s.k. av dessa manliga represntanter; stränderna?
Ingalunda. Egendomslösa svenskar under ned från bondeklassen till det rena jordproletariatet hade många steg, och glöms ofta bort.

1.Fattigbonden, som måste skaffa sidoinkomster under vinterhalvåret för att klara sig på sin jordbit.
2.Torparen, som brukade ett stycke jord mot olika grad av dagsverksskyldighet gentemot jordägaren.
3.Backstugusittarna, som ägde en stuga och några trädgårdsland, men i huvudsakligen försörjde sig på lönearbete, såsom lantarbetare, gruvarbetare, skogsarbetare och sågverksarbetare.
De helt egendomslösa var inhyseshjonen, drängarna, pigorna och statarna…. och även kvinnor fanns inte i denna renprestation och hade ingen talan.
Om de s.k. inhysejonen, drängarna, pigorna och statarna, tänker Du kanske att dessa kan inte jag ha något med att göra, men det har de flesta svenskar och det är något att vara stolt över.

Varför skalar man helt bort dessa människor när man skriver 200-årig historia, som ju representerar mångt mer än 50 % av Sveriges befolkning år1810, som i allra högsta grad varit med om att bygga upp Sverige.
Många av de allra främsta svenska författarna har också skrivit om denna del av Sveriges befolkning; om deras äventyr och vedermödor som:

August Strindberg (1849-1912)
Vilhelm Moberg (1898-1973)
Jan Fridegård (1897-1968)
Mary Andersson 1929-
Nils Parning (1914-2002)
Per Anders Fogelström (1917-2002
Lars Erik Götlin (1783-1838)
Gustav Hedenvind-Eriksson (1880-1967)
Moa Martinsson (1890-1964)

Kanske är det så att vi behöver både populärhistoria och en historia som medtager i berättelsen sånt som är vardag och trivialt? Jag behöver i alla fall historieberättare som ovan.

Slutsats:

Köp 1810. Lite om Örebro och Sverige och lite till. 2010. Boken som inkluderar alla svenskar i historien Götlin, Torsten (2010) boken är rikt illustrerad med svenska arbetare och kungar. Bokförlag: Bokverkstan i Örebro, epost: info@bokverkstan.se. Tfn 019-12 01 10. Boken ges ut nu i april 2010.

Torsten Götlin).

Mer personal har det ropats på så länge jag kan minnas.
Med erfarenhet från den konkuransutsatta marknaden kan jag bara konstatera att det är på
organisation
planering
processgenomgång
ledarskap

ni ska söka orsaker .

Har Du kollat upp variationerna i personal pr vårdtagare i länet ?
Då har Du sett stora skillnader mellan kommunerna.
För att inte tala om skillnader i timkostnaderna.

Det är viktigt att inte bara gå på känsla utan titta närmare på verkligheten och den konkuransutsatta marknaden.
Är det några som jobbar annorlunda och effektivare ?