Nu presenterar jag uppdrag på löpande band… Idag handlar det om hur vi gör Örebros gator tryggare: jag har på morgonen presenterat ”Tretton punkter för ett Örebro där alla vågar gå ut”. Så här skriver vi i inledningen: ”Oron för vad som händer i Örebro delar vi alla; lösningarna måste vi också ta ansvar för gemensamt. Det finns inget politiskt förslag som tar bort all oro eller som gör att brottsligheten försvinner. Men tillsammans kan vi ta viktiga steg för att göra Örebro tryggare.”
Förslagen i programmet handlar om allt från att öka stödet till nattvandrare (bland annat genom gratis bussresor), att undersöka hur en stödtelefon kan inrättas (dit människor kan ringa på helgnätterna för att känna sig trygga) till att investera i tryggare utemiljö (bättre belysning och klottersanering), att effektivisera polisens arbete och att värna den personliga integriteten (jo, jag tycker faktiskt att det hör hemma här!).
Om uppdragslistan: Om vi socialdemokrater får örebroarnas förtroende att leda kommunen och jag får ansvaret att leda Samhällsbyggnadsområdet kommer jag att arbeta så mycket jag kan med tydliga, och offentliga, ”uppdragslistor” till förvaltningen (tjänstemän, experter och utredare). Så gjordes förr men den högerkoalition som nu styr Örebro hemligstämplade dessa uppdragslistor, vilket gör att man numera inte kan få reda på vilka uppdrag de styrande politikerna ger till tjänstemännen. Jag vill ändra på det. Programnämnd Samhällsbyggnad har ansvar för frågor som rör stadsplanering, gator, byggande, fritid, kultur, idrott och mycket annat. #9: Ett Örebro för rörelse – skapa fler möjligheter för idrott och rörelse #8: Ett Örebro som uppmuntrar felfinnare
Jag tycker att integritetsfrågor är viktiga, vilket inte förvånar dem som då och då besöker denna blogg (och som framgår av min krönika i NA idag). Därför var Jobbkongressens beslut om att förtydliga skrivningarna om integritet och individens rättigheter – att tydliggöra att Socialdemokraterna inser riskerna med de beslut under senare år som, med rätta, anses leda oss i riktning mot ett ”storebrorssamhälle”. Jag hittade nyss en lysande kommentar från Fredrik Lemoine i en Newsmill-debatt om FRA:
”Detta gnäll på lite övervakning.
Har du rent mjöl i påsen har du inget att frukta.
Försåvitt du inte har konstiga sexuella böjelser.
Eller konstiga politiska åsikter.
Eller tycker illa om invandrare.
Eller tycker bra om invandrare.
Eller jobbar svart.
Eller tycker att det finns skillnader mellan män och kvinnor.
Eller tycker att det inte finns skillnader mellan män och kvinnor.
Eller röker på ibland.
Eller dricker för mycket.
Eller röker.
Eller äter chips.
Eller kör för fort.
Eller skriver kommentarer på bloggar.
Efter att hela veckan ha diskuterat, skrivit nya förslag och förberett dagens debatt så var det nyss dags för den efterlängtade debatten om integritet och upphovsrätt, i programmet inskrivet som ”Kultur i brytningstid/ Media, teknik och integritet i utveckling”.
Talartiden var nu begränsad till en minut och det gör det ju svårt att hinna säga allt man vill. Men i huvudsak så har diskussionerna under veckan lett till att de flesta nu samlas bakom ett helt nytt förslag till skrivningar om dessa frågor. Jag är nästan helt nöjd, men har också föreslagit en liten förändring i texten. Dessutom har jag föreslagit att kongressen ska bifalla den motion som jag, Eva-Lena Jansson, Peter Dahlgren och Ulrika Sandberg skickat in (om en modern upphovsrätt).
Och medan jag skrivit detta har debatten pågått och nu är det omröstning. Vår motion (I36:1) bifölls just!
Motionen (också den från Örebro) om ett ”Moratorium för integritetskränkande politiok. Gör om, gör rätt!”, avslogs just den första attsatsen (om moratoriet) men de andra att-satserna bifölls av kongressen.
Jag hade lagt ett förslag om att ändra skrivningarna om den så kallade ”piratlagen” från 2005. Kongressen avslog det förslaget.
På det hela taget var det en riktigt bra kompromiss (en kompromiss är dock alltid en kompromiss…). Det känns skönt att kunna åka hem från kongressen, efter att Socialdemokratin tydligt visat att vi står på “den lilla människans sida” både gentemot staten och storföretagen.
På söndag fattar Socialdemokraternas jobbkongress beslut om kapitlet ”Kultur i brytningstid”. I det kapitlet finns frågorna om den enskildes integritet, hur kulturskapare ska kunna få ersättning för det de gör och hur dessa frågor ska hanteras i framtiden. Den text som skickats ut inför kongressen var inte tillräckligt bra. Det har vi i delegationen från Örebro län varit överens om och tillsammans med många andra som valts till ombud började vi genast förbättringsarbetet (särskilt Åsa Westlund har jobbat hårt med frågan). För någon timme sedan fick vi ett nytt förslag på text – och vårt arbete har gett resultat!
Lite särskilt kul var det att det nya förslaget kom nästan direkt efter Sossar mot Storebrors seminarium (Erik Laakso filmade!). Det var ett bra seminarium, bra lett av Eva-Lena Jansson med Lars Ilshammar, Erik Laakso, Ann-Catrine Brockman och Rosemarie Södergren.
Jag har ju länge varit aktiv i denna debatt och kommer att agera även på söndag, denna gång i talarstolen på kongressen. Men det är ju inte då jobbet börjar. I denna fråga började mitt engagemang för mååånga år sedan, och inför kongressen skrev jag och några andra örebroare en motion (skriftligt förslag) om hur upphovsrätten kan moderniseras. Andra skrev motioner om att pausa all ny lagstifning som inskränker integriteten och andra viktiga frågor på detta område. Jag har skrivit mer om det tidigare.
Nu har Åsa Westlund anfört offensiven för att få bättre och tydligare skrivningar. Det tog lite argumenterande, lite korridorpratande och en hel massa andra korta och långa samtal. Och nu har partistyrelsen lämnat ut ett utkast på ny text (som återstår att putsa lite språkligt) och det visar sig att de gått flera viktiga steg i riktning mot oss kritiska ombud. I förslaget känner jag igen några formuleringar som kommer från mitt förslag och från motioner, en del kommer från Åsa Westlund och en hel del kommer från alla de diskussioner som pågått runtom i kongresslokalerna.
På onsdag börjar Socialdemokraternas Jobbkongress på Älvsjömässan. Det är ingen djärv gissning att kongressen kommer att handla rätt mycket om jobben… Självklart kommer jag att ge mig in i de debatterna också (har – tillsammans med Elisabeth Hoikkala – ett särskilt ansvar från Örebro län för avsnittet ”Fler jobb och en starkare arbetslinje” och tänker bland annat agera när det gäller tjänstesektorn).
Men en annan fråga kommer nog att engagera mig mer på denna kongress: frågan om integriteten och de mänskliga rättigheterna.
Det finns en hel del bra skrivningar både i Riktlinjerna (Socialdemokraternas inriktning för kommande fyra år) och i svaren på de motioner som medlemmar skickat in. Men tyvärr tycker jag att det är uppenbart att partiledningen försöker säga helt motstridiga saker samtidigt. Och sådant blir ju sällan bra. Det är, kort sagt, dags att sätta ner foten. Vill Socialdemokraterna vara en frihetlig rörelse som värnar den enskildes integritet och sätter mänskliga rättigheter främst eller är vi beredda att kompromissa även om sådana grundläggande frågor så fort någon säger ”illegal nedladdning” eller ”terrorhot”? Jag tror att Socialdemokratin vågar stå för en bergfast tro på individens okränkbarhet och rätten till integritet. Men för att andra ska bli övertygade om detta krävs tydligare skrivningar.
Ett antal kloka personer har skrivit en klok motion om att Socialdemokraterna ska ta ställning för ”ett moratorium för integritetskränkande politik”. Motionen behandlas (tycker jag) ganska välvilligt, för mig är inte motionssvaret problemet. För mig är det avgörande vad som står i Riktlinjerna, och där behöver formuleringarna vässas. Jag har lämnat in ett förslag på tillägg i Riktlinjerna (och kommer att yrka på det på kongressen). Så här står det i Riktlinjerna (på sidan 62, rad 21 och framåt): ”Internationaliseringen ökar behovet av samarbete mellan tull, militär och polis. I kampen mot den grova organiserade brottsligheten har rättsväsendet fått nya behövliga verktyg som buggning och preventiva tvångsmedel. Vid varje sådan lagstiftning är det viktigt att balansen mellan effektiv brottsbekämpning och integritetsingrepp är rätt avvägd.”
Det står mer, men det där stycket är centralt. Därför kommer jag dels föreslå att ordet ”behövliga” stryks. Dels för att det inte är självklart att alla de där verktygen (buggning med mera) faktiskt leder till mer effektiv brottsbekämpning. Och dels – och framförallt – eftersom ordet ”behövliga” pekar på att att exempelvis buggningslagen och FRA-lagen var riktiga. Vilket jag inte anser att de var.
Sedan föreslår jag att stycket fortsätter: ”Så har det inte alltid varit, exempelvis tvingade den borgerliga regeringen igenom FRA-lagen trots allvarliga inskränkningar i den personliga integriteten och konflikter med grundläggande mänskliga rättigheter. Vi vill verka för en öppnare och mer överblickbar process i alla frågor som berör individens rättigheter och skydd enligt Regeringsformen och Europakonventionen om mänskliga rättigheter. Vi vill se en ordentlig genomlysning av de lagar som genomförts på detta område och vi kommer att verka för att kommande lagstiftning i högre grad granskas utifrån individens rättigheter och rätt till integritet.”
Jag tycker att det tillägget tydliggör att Socialdemokratin är en frihetsrörelse som väljer individens integritet före statens (och storföretagens) vilja att övervaka.
Motionerna då? Jo, jag tycker att motionen om ett moratorium är bra, men jag tror inte att den har så stora förutsättningar att gå igenom. Problemet är att ett ”moratorium” skulle innebära ett totalstopp för lagstiftning på många områden (vilket självklart är syftet med skrivningen). Det är dock, tror jag, lite väl långtgående för att en partikongress ska kunna fastslå det. Och därför tycker jag inte att det viktigaste är om motionen blir bifallen (eller ”besvarad” som nu är förslaget – innebär att man inte tar direkt ställning till kravet utan hänvisar till egna skrivningar. Typ.). Jag tycker att det viktiga är vad som står i Riktlinjerna.
Förutom mitt tillägg så har Gävle-delegationen fört fram ett tillägg i de punktsatser som avslutar varje kapitel. Med deras tillägg skulle pukten lyda så här (tillägget, om IPRED, i fetstil): ”Värna integriteten. FRA-lagen och IPRED-lagen tillkom för snabbt och oreflekterat, och har allvarliga brister när det gäller grundläggande krav på rättssäkerhet, integritetsskydd och proportionalitet. Vi vill att en parlamentarisk utredning börjar om från början med frågorna – i bättre dialog med medborgarna. Vi vill se en bättre balans i det regelverk som nu är på plats till skydd för upphovsrätten. Lagarna måste följas upp av en oberoende granskare. Därför föreslår vi en Integritetsombudsman.”
Med några små förändringar skulle Jobbkongressen alltså tydligt kunna markera att Socialdemokratin står på ”den lilla människans sida” både gentemot staten och storföretagen. Det vore välkommet.
Tony Johansson (”I skuggan av Bobigol”) påminde om det klassiska 80-talsklippet från Svar Direkt när moralens riddare Siwert Öholm ställde hårdrocken till svars. Efter Siwerts moralpanik gick svallvågorna höga (skulle kunna skriva lååångt om de bisarra reaktionerna från vuxenvärlden i Karlskoga när W.A.S.P. kom på besök strax efter det). Då vägde yttrandefrihet och integritet ganska lätt (hårdrockströjor förbjöds och fejkade hårdrockstexter skapades för att visa hur otäckt det var). Men nu ska jag inte skriva långt om det (en kortversion finns här), sätt dig nu stadigt och andas djupt. Sedan tittar du på Svar Direkt från 80-talet (redigerat av Filip och Fredrik i 100 höjdare). Missa absolut inte dikten på slutet!
Idag kommer riksdagen, om inget under sker, rösta igenom FRA-lagen som ger staten rätt att massavlyssna människor. Med FRA-lagen är Storebrorsamhället här på ett sätt som Orwell inte ens hade vågat drömma om (Nisha Besara skriver klokt på Dagens Arena). Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet kommer att rösta nej till lagen och om några borgerliga ledamöter gjorde det skulle de (i alla fall tillfälligt) stoppa FRA-lagen. Men det gör de inte. En del av de där borgerliga ledamöterna har tidigare låtsats vara hjältar som försvarar integritet och mänskliga rättigheter. Men de har inrättat sig i ledet, hukar så där klädsamt under partipiskan och låtsas att de vunnit genom tillägg till lagen. De lurar självklart ingen. Men när det handlar om att rädda en vidrig, korkad och ogenomtänkt lag så kan orden – precis som i Orwells ”1984″ få ny mening. I borgerligt nyspråk är tydligen ordet ”ryggradslös” menat som en komplimang.
Att protesterna inte är lika intensiva är inte så konstigt, utnötning fungerar ju i de flesta sammanhang. Märkligare är en del andra inspel i debatten: Tidningsutgivarna väljer att skriva brev till riksdagens ledamöter och varna för att efterforskningsförbudet i tryckfrihetsförordningen i praktiken sätts ur spel. Det har de ju rätt i. Så här skriver de: ”den som vänder sig till massmedierna [kan] mot sin vilja komma att få sin identitet röjd genom signalspaningen. Det betyder att efterforskningsförbudet i tryckfrihetsförordningen i praktiken sätts ur spel. Det hjälper då inte att avlyssningen i sådana fall skall avbrytas och att insamlade uppgifter förstöras. Det man en gång sett och hört kan inte raderas.”
Det är självklart bra att även TU agerar, men brevet avslutas rätt märkligt: ”Vi uppmanar därför dig som riksdagsledamot att – oavsett hur du tänker rösta nu på onsdag – ha ett fortsatt engagemang kring frågan om skyddet för meddelare och andra tystnadspliktiga grupper och aktivt verka för att det säkerställs. Meddelarskyddet får inte bli en illusion.”
Som om FRA-lagen bara är ett hot mot meddelarskyddet… Borde inte tidningsutgivarna i landet se lite större sammanhang: att FRA-lagen hotar mer än deras bransch? Fast till TUs försvar ska sägas att den fackliga organisationen för journalister (Journalistförbundet) helt tycks ha lagt ner sitt motstånd mot FRA-lagen… Förra gången var SJF mycket aktiva, men nu verkar de inget göra. Utmattning fungerar, som sagt. Men framtidens dom över Reinfeldt, Tolgfors och de andra kommer likväl falla tungt. Må så vara att de inte startade resan, men de ökade hastigheten nerför det sluttande planet. Övervakningssamhället är här nu. Känns det bra?
Det finns faktiskt skäl till att vara återhållsam (anställda på kvällstidningar får kanske slå upp det ordet) med publiceringar när det gäller mordfall. Och det finns rätt många skäl till att de etiska reglerna för press, TV och radio innehåller rätt mycket skrivet om att respektera integriteten att vara försiktig med namnpublicering och liknande, i detta fall av två skäl: 1/ i de flesta fallen är det faktiskt en nära anhörig som är mördaren (och det är inte ovanligt att de försöker använda media för att komma undan) och 2/ media borde veta bättre (att en känslomässigt starkt påverkad anhörig vill ”tala ut” gör inte att medias ansvar minskar). Men somliga lär sig liksom aldrig.
Idag publicerar NA min krönika, som denna gång handlar om ”kriget mot integriteten”, eller det sluttande plan som svensk politik befinner sig på sedan ett antal år. Där varje ny inskränkning motiveras med att det är viktigt för att vinna ett av två ”krig”: kriget mot den illegala nedladdningen eller kriget mot terrorismen. Att dessa inskränkningar fört oss en bra bit på väg mot det samhälle George Orwell beskrev i ”1984″ diskuteras – tyvärr – alltför lite i svensk politik (fast det är ju ett rätt ”välbloggat” område).
