På onsdag börjar Socialdemokraternas Jobbkongress på Älvsjömässan. Det är ingen djärv gissning att kongressen kommer att handla rätt mycket om jobben… Självklart kommer jag att ge mig in i de debatterna också (har – tillsammans med Elisabeth Hoikkala – ett särskilt ansvar från Örebro län för avsnittet ”Fler jobb och en starkare arbetslinje” och tänker bland annat agera när det gäller tjänstesektorn).
Men en annan fråga kommer nog att engagera mig mer på denna kongress: frågan om integriteten och de mänskliga rättigheterna.
Det finns en hel del bra skrivningar både i Riktlinjerna (Socialdemokraternas inriktning för kommande fyra år) och i svaren på de motioner som medlemmar skickat in. Men tyvärr tycker jag att det är uppenbart att partiledningen försöker säga helt motstridiga saker samtidigt. Och sådant blir ju sällan bra. Det är, kort sagt, dags att sätta ner foten. Vill Socialdemokraterna vara en frihetlig rörelse som värnar den enskildes integritet och sätter mänskliga rättigheter främst eller är vi beredda att kompromissa även om sådana grundläggande frågor så fort någon säger ”illegal nedladdning” eller ”terrorhot”? Jag tror att Socialdemokratin vågar stå för en bergfast tro på individens okränkbarhet och rätten till integritet. Men för att andra ska bli övertygade om detta krävs tydligare skrivningar.
Ett antal kloka personer har skrivit en klok motion om att Socialdemokraterna ska ta ställning för ”ett moratorium för integritetskränkande politik”. Motionen behandlas (tycker jag) ganska välvilligt, för mig är inte motionssvaret problemet. För mig är det avgörande vad som står i Riktlinjerna, och där behöver formuleringarna vässas. Jag har lämnat in ett förslag på tillägg i Riktlinjerna (och kommer att yrka på det på kongressen). Så här står det i Riktlinjerna (på sidan 62, rad 21 och framåt): ”Internationaliseringen ökar behovet av samarbete mellan tull, militär och polis. I kampen mot den grova organiserade brottsligheten har rättsväsendet fått nya behövliga verktyg som buggning och preventiva tvångsmedel. Vid varje sådan lagstiftning är det viktigt att balansen mellan effektiv brottsbekämpning och integritetsingrepp är rätt avvägd.”
Det står mer, men det där stycket är centralt. Därför kommer jag dels föreslå att ordet ”behövliga” stryks. Dels för att det inte är självklart att alla de där verktygen (buggning med mera) faktiskt leder till mer effektiv brottsbekämpning. Och dels – och framförallt – eftersom ordet ”behövliga” pekar på att att exempelvis buggningslagen och FRA-lagen var riktiga. Vilket jag inte anser att de var.
Sedan föreslår jag att stycket fortsätter: ”Så har det inte alltid varit, exempelvis tvingade den borgerliga regeringen igenom FRA-lagen trots allvarliga inskränkningar i den personliga integriteten och konflikter med grundläggande mänskliga rättigheter. Vi vill verka för en öppnare och mer överblickbar process i alla frågor som berör individens rättigheter och skydd enligt Regeringsformen och Europakonventionen om mänskliga rättigheter. Vi vill se en ordentlig genomlysning av de lagar som genomförts på detta område och vi kommer att verka för att kommande lagstiftning i högre grad granskas utifrån individens rättigheter och rätt till integritet.”
Jag tycker att det tillägget tydliggör att Socialdemokratin är en frihetsrörelse som väljer individens integritet före statens (och storföretagens) vilja att övervaka.
Motionerna då? Jo, jag tycker att motionen om ett moratorium är bra, men jag tror inte att den har så stora förutsättningar att gå igenom. Problemet är att ett ”moratorium” skulle innebära ett totalstopp för lagstiftning på många områden (vilket självklart är syftet med skrivningen). Det är dock, tror jag, lite väl långtgående för att en partikongress ska kunna fastslå det. Och därför tycker jag inte att det viktigaste är om motionen blir bifallen (eller ”besvarad” som nu är förslaget – innebär att man inte tar direkt ställning till kravet utan hänvisar till egna skrivningar. Typ.). Jag tycker att det viktiga är vad som står i Riktlinjerna.
Förutom mitt tillägg så har Gävle-delegationen fört fram ett tillägg i de punktsatser som avslutar varje kapitel. Med deras tillägg skulle pukten lyda så här (tillägget, om IPRED, i fetstil): ”Värna integriteten. FRA-lagen och IPRED-lagen tillkom för snabbt och oreflekterat, och har allvarliga brister när det gäller grundläggande krav på rättssäkerhet, integritetsskydd och proportionalitet. Vi vill att en parlamentarisk utredning börjar om från början med frågorna – i bättre dialog med medborgarna. Vi vill se en bättre balans i det regelverk som nu är på plats till skydd för upphovsrätten. Lagarna måste följas upp av en oberoende granskare. Därför föreslår vi en Integritetsombudsman.”
Med några små förändringar skulle Jobbkongressen alltså tydligt kunna markera att Socialdemokratin står på ”den lilla människans sida” både gentemot staten och storföretagen. Det vore välkommet.
Mer om dessa frågor på nätverket Sossar mot Storebrors hemsida. Jag har skrivit mer här.
Share on Facebook
Idag publicerar NA min krönika, som denna gång handlar om ”kriget mot integriteten”, eller det sluttande plan som svensk politik befinner sig på sedan ett antal år. Där varje ny inskränkning motiveras med att det är viktigt för att vinna ett av två ”krig”: kriget mot den illegala nedladdningen eller kriget mot terrorismen. Att dessa inskränkningar fört oss en bra bit på väg mot det samhälle George Orwell beskrev i ”1984″ diskuteras – tyvärr – alltför lite i svensk politik (fast det är ju ett rätt ”välbloggat” område).
Här kan du läsa hela krönikan. Och här finns en del tidigare inlägg kring dessa frågor. Här finns nätverket Sossar mot Storebror.
Share on Facebook
Okej, rubriken är lite långsökt men nedladdningsfrågor och spridning av musik är en pågående diskussion under Putte i Parken-dagarna. Micke och jag pratar mer eller mindre oavbrutet om hur musik sprids, vilka lagar som behövs, vilka nya mellanledsföretag som behövs och liknande.
Låt mig ta ett exempel från den fullsatta Dalen-scenen i Karlskoga Folkets Park. Torsdagskväll och vi går långsamt mot Dalen för att se om de där Hoffmaestro & Craa är något att ha. När vi anlände till PIP-festivalen på onsdagen satt vi vid ett bord och diskuterade vad vi skulle se under festivaldagarna. Bredvid oss satt några karlskogingar som berättade om sina favoriter. Och de var mycket bestämda: ”ni måste se Hoffmaestro & Craa”. Okej, sa vi och ringade in det också. Vi får väl se, tänkte vi.
Och sedan stod vi alltså där högt uppe i parken och tittade ner på Dalen. Och det var helt totalt fullsatt. Både nere i gropen och längs alla kanter. Och vad vi fick se trotsar nog alla beskrivningar, och jag tror nog aldrig jag sett något så fartfyllt och energirikt på en konsertscen tidigare. När jag kom hem på kvällen sökte jag på Hoffmaestro & Craa och på deras Myspace-sida fanns massor av konsertklipp. Om jag framöver kommer köpa någon musik av dem återstår att se, men jag kommer definitivt att anstränga mig för att se dem live i framtiden. De är, för att använda restaurangmärknings-språk, värda en omväg.
Jag ska inte orda mer om Hoffmaestro & Craa - det har ju gjort tidigare. Det är fenomenet jag funderar på. Hur går det till när tusentals personer upptäcker ett nytt favoritband på en festival? Vad kan musikbranschen lära av det? Och vad får allt detta för konsekvenser på svensk lagstiftning (till exempel upphovsrättslagstiftningen)? Det korta svaret är självklart och välkänt: genom att turnera ihärdigt marknadsför man sig som grupp och konserter drar in en stor del av pengarna i musikindustrin. Men det längre svaret tycker jag återstår att besvara.
Jag tycker att det måste finnas fler lagliga sätt, där man enkelt kan betala för nedladdning. Jag tror att det behövs nya företag som tjänar sina pengar på att sprida musik och göra den tillgänglig för mig som intresserad (”förr” var p3 en av de viktigaste kanalerna för att få höra ny musik, men det var ju innan webradion och privatradion gjorde p3 mindre lyssnat). Jag tror att fler artister bör koppla försäljning av sin musik till konserterna (sälja på plats, dela ut skivor eller annat). Jag skulle vilja se lösningar som gör det möjligt att direkt på konserten tanka över musiken till sin iPod eller mobil.
Det är mycket jag vill… Men vad kan vi – gemensamt – göra för att komma i den riktningen? För att se till att band som Hoffmaestro & Craa får betalt även när det inte är festivalsommar. För att se till att ”den breda massan” även i fortsättningen upptäcker ny musik (att Myspace-sidan ligger på webben innebär ju som bekant inte att någon automatiskt hittar den). Det närmaste året kommer mycket att hänta på det området: s-kongressen i höst kommer att diskutera det (jag har varit med och skrivit en motion i frågan och kommer att debattera det på plats), flera lagar beställda av skivindustrin är på gång att genomföras och valet nästa höst kommer avgöra även dessa frågor. Fast just nu nöjer jag mig med att lyssna på Hoffmaestro & Craa, The Last Republic, Kristian Anttila och andra artister som jag upptäckt på Putte i Parken.
Share on Facebook
NA publicerar idag en krönika där jag pekar på några slutsatser av Europavalet som media tycks ha glömt att fundera över. Krönikan finns här. (NA gjorde dock några justeringar, viktigast var att de inte tycker att ”misshandel” är okej när det gäller Kds agerande. Så här skrev jag: ”Är det inte rimligt att fråga Kristdemokraternas företrädare hur de tror att deras misshandel av elever, föräldrar och personal på Varbergaskolan kommer att påverka dem i valet 2010?”)
Ett annat spår som jag tycker media borde fundera på, men som inte rymdes i krönikan, handlar om ”uppstickarpartierna”. För visst är det väl intressant att diskutera varför medias roll som ”försvarare av den lilla människan” så ofta uttolkas som att ta ställning för uppstickar-partier? På vilket sätt är Piratpartiets 7 procent av befolkningen mer ”den lilla människan” än exempelvis de tusentals med sänkt a-kassa som röstade på andra partier?
Visst var medias bevakning av årets val mycket mycket bättre än vid Europavalet 2004, men fortfarande så är medias dramaturgi så uppbyggd på att skapa uppstickar-hjältar att de missar att beskriva den verklighet som miljontals svenskar upplever. När människor låter bli att rösta för att de känner att Europavalet inte berör dem; är det inte lika mycket ett problem för media som för de politiska partierna? Är det verkligen bara de politiska partiernas ansvar att människor använder sin rösträtt?
Sedan har Eva-Lena Jansson (och andra) också rätt när de skriver om att media förenklade även Piratpartiets program (och varför de lockade väljare): det var integritetsfrågorna som lockade mest – inte nedladdningen. Och jag ska ärligt säga att om inte jag (efter 25 år som medlem i det socialdemokratiska partiet) hade så stor tilltro till möjligheten att förändra S-politiken i dessa frågor och sett att mitt parti faktiskt svängt i rätt riktning de senaste åren skulle jag också (i ett annat liv…) kunna tänkt mig att sätta integritetsfrågan så högt på dagordningen att det motiverar en ”proteströst”. Integritetsfrågor är den där typen av frågor som man inte vill försöka förklara för barnbarnen i framtiden: ”farfar, varför satte ni inte stopp, varför startade ni utvecklingen mot det här övervakningssamhället?”.
Share on Facebook
Nu har Alliansfritt Sverige gjort jobbet att göra Fredrik Reinfeldts bok ”Det sovande folket” tillgänglig för nedladdning. Arvid Falk skriver mer om boken här. Lysande jobbat!
Jag skrev om boken (som står i min bokhylla) i mars 2006. Kanske skulle det påverka stödet för landets statsminister om någon journalist pressade honom på hans syn på svenskarna? Står han fortfarande för denna formulering: ”Svenskarna är mentalt handikappade och indoktrinerade att tro att politiker kan skapa och garantera välfärd. Tecknen är mycket tydliga hos det uppväxande släktet, de 60- och 70-talsfödda.”
Och om inte, varför skrev han så när han var 28 år (hyfsat mogen ålder, eller hur?) och hur påverkar hans ”ungdomliga uppfattningar” hans synsätt idag? När får vi höra de politiska reportrarna ställa dessa frågor?
Share on Facebook
PS Bör kanske påpeka att jag inte gjort den själv utan fått den tillsänd från en person med bättre kontakter än jag…
PS 2 Med anledning av kommentarer om att (s) tog fram FRA-lagen: Det är lyckligtvis inte sant. Vi gjorde mycket annat dumt (se vad jag tyckt om det här eller här), men FRA-lagen stoppades under s-regeringen. Så här skrev Thomas Bodström i DN: ”Under den socialdemokratiska regeringen arbetade tjänstemän på försvarsdepartementet på en lag om signalspaning, för att ge FRA tillgång till kabeltrafik. Men vi gjorde aldrig tjänstemännens förslag till vårt. Anledningen var enkel. Förslaget byggde på att samtliga telekommunikationer som förs över Sveriges gräns ska vara tillgängliga för FRA. Dessutom brast det ordentligt i fråga om rättslig oberoende kontroll i förhand och efterhand.”
Share on Facebook
Posted in
Kommentarer september 12, 2008
24 kommentarer
Idag ska en 45-årig sjukpensionär försöka få domstolen att tro på att hans nedladdning av 4 låtar (som han redan hade på skiva) inte var brott med uppsåt. Vi andra är i alla fall övertygade om två saker: 1/ tur att polisen och rättsväsendet har tid och resurser att ingripa mot de tungt kriminella… och 2/ det är för dyrt att ladda ner musik (han fick böta 5000kr/låt). Det hela är resultatet av en av Sveriges genom tidernas mest korkade lagar – som riksdagsledamöterna inte själva begrep vad den handlade om (tveksamt om ens justitieminister Bodström gjorde det). Läs mer om vår förlorade kamp mot pucko-lagen här.
Share on Facebook
Jag gillar Thomas Bodström. Han är en action-minister på ett bra sätt och dessutom en riktigt bra politisk agitator. Men jag ogillar verkligen två av hans korståg: det mot rätten att kopiera musik man köpt och det mot den personliga integriteten. Nu har kopieringsfrågan åter blivit aktuell och bland annat har blivande riksdagsledamoten Eva-Lena Jansson (s) ”kommit ut” som försvarare av rätten att kopiera för eget bruk (varken hon eller jag vill att det ska vara lagligt att profitera på andras upphovsrätt). Läs mer om arbetet mot den korkade piratlagen 2005.
Och nu börjar även en del av de partier som hjälpte oss sossar att införa den korkade lagen att svänga. Tur det. Tråkigt bara att mina partikamrater inte vill försöka förstå. Tvärtom, verkar Bodström och de andra som tycker att storföretagen ska få styra hur jag använder mina skivor öka trycket. För hur ska man annars förstå att regeringen i våras gav direktiv till polis och åklagare att jobba hårdare med att jaga nedladdare. Riktigt pinsamt blir det när man påminner sig vad Thomas Bodström skrev innan lagen infördes: ”Det ökar möjligheterna att ingripa mot allvarligare fall av olaglig nedladdning men det innebär inte att polis och åklagare ska satsa stora resurser för att jaga privatpersoner som laddar ner enstaka olagliga material från internet. Precis som vid all annan brottslighet ska polis och åklagare prioritera i sitt arbete. Det vore lika orimligt att lägga stora polisresurser på att utreda enstaka fall av nedladdning av olagligt material som det vore att prioritera snatteriutredningar före rån.”
Share on Facebook
