Nej, det var inte regeringen som beslutade att lägga ner SAAB. Men det sätt Reinfeldts regering pratat ner SAABs förutsättningar, och den passivitet som präglat regeringens handlande är förmodligen världsunikt. Och för det ska regeringen kritiseras. Det har nämligen förts fram andra förslag, det röd-gröna regeringsalternativet har krävt agerande och vi socialdemokrater har presenterat konkreta förslag.
Det är inte tänkbart att den tyska regeringen någonsin skulle prata skit om Opel på det sätt som Maud Olofsson med flera gjort om SAAB. Och tänk om Barack Obama pratat skit om något amerikanskt bilmärke… Därför har Peter Eriksson (mp) rätt när han kritiserar regeringen: ”Detta är ett stort misslyckande för regeringen och Maud Olofsson. När det fanns en möjlighet att medverka till att få fram en långsiktig ägare, så valde man att ligga lågt och inte göra någonting. När Olofsson till sist engagerade sig var det för sent”.
Nu sörjer vi SAAB, lider med de tusentals människor som drabbas när verksamheten läggs ner. Men nästa år tar vi nya tag. Samhällets uppgift är att underlätta för de arbetslösa att få nya jobb. Svenskarnas viktigaste uppgift i september nästa år är att rösta bort en regering som lägger armarna i kors när de kan rädda jobb i Sverige, som raserat arbetslöshetsförsäkringen och som sparkar på de sjuka som redan har det tufft.
Reinfeldts allians lovade att minska antalet anställda i statens myndigheter. På tre år har de lyckats minska antalet anställda i statens myndigheter med 0,5 procent per år. Det har lett till 3383 färre anställda i statliga myndigheter (enligt SCB). När det gäller att minska antalet jobb har regeringen varit mer framgångsrik när det gäller svensk bilindustri. SAABs nedläggning riskerar leda till 8000 arbetslösa.
Björn,
Varför anser socialdemokraterna att politiker är lämpliga ägare av en bilfabrik?
[...] passiv regering puttade SAAB över kanten, skriver Björn Sundin. Även han konstaterar att Socialdemokraterna har presenterat konkreta förslag som hade kunnat [...]
[...] SAAB är dock enbart en passus i historiska termer. Långt viktigare är den mer långsiktiga, där vi måste fokusera på hur vårat samhälle organiseras för att minimera skadeeffekter. Vår lojalitet och de etiska aspekter, vi lägger på våra medmänniskor. Den debatten får bara inte förskjutas till snöda siffror, när det finns riktiga och levande personer som drabbas. Arbetslöshet kostar, både privatekonomiskt och nationalekonomiskt. Det blir ytterligare sten på börda, för samhället i stort. Nej Johan Norberg, Peter Eriksson har rätt. Stockholm enligt Ankersjö, KLARTEXTEN!, Humanistbloggen, Lindenfors blogg, Robsten blog, Seved Monke, Sebastian Hallén, Paolo Pissoffis Manifest, Germunds Blog och http://www.bjornsundin.se. [...]
Antar att du hade bråttom, Sven. Det var väl därför du inte läste det jag skrev. Jag har aldrig – lika lite som någon andra socialdemokrater – föreslagit att ”politiker är lämpliga ägare” av SAAB. Men är det för mycket begärt att landets regering inte anstränger sig så mycket för att prata ner värdet av SAAB? Kan man inte tänka sig att man fattar politiska beslut för att dämpa den jobbkris vi nu ser? Några förslag är förlängd miljöbilspremie, skrotningspremie på gamla bilar (vilket dessutom vore bra för miljön) och mer pengar till utbildning och forskning. Regeringens svar blev att väääänta. Avvaaaakta. Och sedan beklaga. Världens mest passiva regering när det gäller att värna jobb – världens mest aktiva regering när det gäller att försämra tryggheten för ”vanligt folk”.