Idag berättade NA att Ronnie Peterson-museet i Örebro läggs ner. Det är så otroligt trist. Att ett museum som berättar om en av de mest kända örebroarna genom tiderna inte ska kunna finansiera några hundratusen i hyra per år är ju egentligen märkligt. Och är inte 14 000 besökare sedan starten rätt imponerande? Särskilt med tanke på att museet inte haft särskilt mycket pengar för marknadsföring. (Här finns mer om skapandet av Ronnie Peterson-museet.)
Om jag räknar rätt har Ronnie Peterson-museet haft cirka 28 besökare per dag under den tid det funnits. Det är ju i sig inte så imponerande, men jämfört med att det är 520 personer per dag som besöker Örebro Läns största museum (Länsmuseet) så kanske det inte är så dåligt? Och jämfört med de 15 per dag som besöker Tullmuseum i Stockholm eller de 17 som besöker Idrottsmuseet i Göteborg. Eller jämfört med de 10 per dag som besöker Jussi Björlingsmuseet i Borlänge. Tror inte att Borlänge skulle överväga att ge upp ett museum för traktens store son (efter Hives-killarna, alltså…). Och de betalar med största säkerhet mer för det museet än de 0 kronor som Örebro kommun betalar för Ronnie Peterson-museet. För övrigt får samtliga andra här uppräknade museer mer i bidrag än Ronnie Peterson-museet. (Läs mer i Kulturrådets statistik här!)
Jag tycker att det är trist och lite pinsamt. Ronnie Peterson är en av de mest kända örebroarna någonsin och för en värld av motorintresserade är han en legend. Men i Örebro tycks vi inte bry oss (själv har jag fortfarande inte blivit medlem i museiföreningen, vilket är pinsamt). Jag tycker att det borde vara möjligt att rädda museet. Antingen genom att ge ett mindre kommunalt bidrag eller genom att helt enkelt flytta museet till andra lokaler. Är det verkligen helt omöjligt att göra en permanent utställning i länsmuseet?
För mig är historien bakom museet en källa till stolthet: En privatperson, Hans-Ola Ahlén (Stockholm) skrev till Örebro kommun och undrade varför Örebro inte hade något museum tillägnat en av Örebros mest kända profiler någonsin och vi i Kultur- och medborgarnämnden (där jag då var ordförande) valde att ta upp frågan och bjuda in allmänheten till en diskussion. Och detta engagemang ledde fram till att museet blev verklighet (jag har skrivit om det tidigare här). Att bristande engagemang från oss andra så snart fällde museet är lika trist som skapandet var fantastiskt. Men än ger jag inte upp. Nog måste det väl gå att rädda museet?
Det minsta man kan göra är ju nuförtiden att starta en Facebook-grupp. Så nu har jag gjort det…
Men om örebroarna inte bryr sig tillräckligt och inte ens du själv som brinner för museet klarar av att gå med i museiföreningen, varför ska politikerna använda örebroarnas pengar till att stödja museet?
Nej, det minsta du borde göra är naturligtvis att gå med i museiföreningen, övertyga fler att gå med i föreningen och dessutom starta en insamling så att de som vill får förmånen att hjälpa till.
Bara så jag förstår hur du resonerar: eftersom du inte är med i Dramatens Vänner, Globens Kompisar, Vi Som Gillar Svensk Film eller Nationalmuseums Stammisar så tycker du alltså att det inte bör gå några skattepengar till vare sig Dramaten, Globen, Svensk Filmindustri eller Nationalmuseum. Eller hur?
Jag tycker annorlunda. Jag anser att ett samhälle blir bättre om vi gemensamt betalar för en del saker via skatten: och en sådan sak jag tycker att vi ska använda skattepengar till är museum, kultur och andra verksamheter som ingen annars skulle ägna sig åt. Men vi tycker nog olika (även i denna fråga…)