Rakt på sak i Radio Örebro handlade nyss om politiker och sociala medier (bloggar, twitter, facebook mm) och jag fick vara med och prata (tillsammans med Sofia Larsen – utan blogg – och Elisabeth Svanteson). Radion körde ett inslag på förmiddagen om hur de politiska partierna använder internet (typ för lite och fel, enligt forskaren), men han har ju studerat 2002 och (i viss mån) 2006. Ingen som följde Socialdemokraternas valrörelse i juni kan påstå att vi inte använder sociala medier (kolla själv vilken framträdande roll – och vilka möjligheter som finns på partiets hemsida).
Jag sa i huvudsak att politiker måste finnas där folk finns – alltså även i sociala medier, och att vi måste acceptera att politikerna – precis som väljarna – är olika och att olika medier/kanaler passar bra för olika människor. Mycket mer hann jag nog inte säga (lyssna själv här), men jag har ju skrivit mer om detta tidigare för den som vill läsa mer…
Alla politiker behöver inte använda de webbtjänster som finns. Twitter, Bloggy och Facebook är verktyg för kommunikation mellan vänner/bekanta. Ett poltiskt parti är svårt att vara vän med, däremot kan enskilda politiker använda tjänster och lyckas nå ut.
Det finns dock politiker idag och under uppsegling som drar nytta av webbtjänsterna. Folkpartisten Mathias Sundin kombinerar t.ex. sin blogg med Facebook och YouTube-klipp från sin dörrknackningskampanj: http://sundinmathias.blogspot.com (även http://www.joinsimon.se/youtube-statistik-oppet-hos-mathias-sundins-kampanjvideo/ ).
För fler tankar om hur politiker kan förhålla sig till internets tjänster tas upp @ http://dinledamot.wordpress.com/2009/07/30/christian-rudolf-om-politikens-forutsattningar-pa-natet/
Tack för tipsen. Även om det var lite tråkig höger-tendens på dem
Min nästan-namne i Norrköping är värd en del beröm för sitt vandrande – att på egen hand knacka 10 000 dörrar vore imponerande (i Örebro har vi nog nuvarande rekord i grenen – 30 000 knackade dörrar under 2006 – men då var vi ju rätt många som hjälptes åt.