Såg äntligen Bajen spela igen idag. Höstgenrep mot BP på Söderstadion och vet inte om solen eller spelet värmde mest. Hur som helst var det skönt att se att passningsspelet fungerar, att så många spelare följer med i anfallen och med lite tur så är två brassar klara för grön-vitt redan denna vecka (provspelarna gjorde bra ifrån sig!). Och Haris spelade hela matchen! Haris Laitinen, den älskade teknikern med en fantastisk blick för spelet, i sina bästa stunder passningar i världsklass (dessvärre ibland en väl låg lägstanivå) började på mittfältet och avslutade som back. Nu ryktas han vara på väg att lämna Bajen, men i hjärtat kommer han dock alltid vara bajare. Se här hur han beskriver ”Bajen-känslan”:
”Och det finns paralleller mellan spontanfotbollen och Bajenkänslan. Inte bara på planen, jag tänker också på vilka regler och värderingar som styr. Hammarby är i grunden en arbetarklubb, som när allt började hade ett upptagningsområde där folk hade väldigt knapra resurser.
I dag ser både Södermalm och fotbollsvärlden annorlunda ut, men alla är måna om att inte förlora föreningens rötter. Sammanhållningen är – precis som i spontanfotbollen – självklar. Det får inte spela någon roll vem du är, var du kommer ifrån eller hur mycket pengar du har på banken. Du ska få en rättvis chans att visa vad du kan, du ska inte lämnas i sticket. Så föds spelglädjen och finessen.”
Berättar Haris Laitinen för Hammarby Damfotbolls hemsida. Han konstaterar att historien hålls vid liv – att nya spelare får den berättad för sig. Det finns de som hävdar att ”Bajen-känslan” är en myt. Och? Upprepar: ”Det får inte spela någon roll vem du är, var du kommer ifrån eller hur mycket pengar du har på banken. Du ska få en rättvis chans att visa vad du kan, du ska inte lämnas i sticket.” Kalla det gärna myt, jag kallar det schyssta ideal.
