Bra ord för roffare?

Jag behöver hjälp! Vad är det begripliga uttrycket för ”roffare, rövare och andra oseriösa företagare som inte tar sitt ansvar”?

Jag har nästan alltid minst två böcker igång samtidigt: en vid sängen, en vid tv-soffan, en i dotterns rum och så vidare (då och då kan man självklart inte slita sig, som när U1-Jerusalem ska anfalla Israels medelhavsflotta i Guillous ”Madame Terror”). Just nu dominerar två böcker: George Lakoff ”Don’t think of an elephant” som handlar om vikten av att människor kan ta till sig det budskap du försöker förmedla och Mats-Eric Nilssons ”Den hemlige kocken” som handlar om fuskandet med den mat vi äter. Och då kopplar jag självklart ihop dessa båda.

Så när Nilsson beskriver alla metoder för att lura oss att tro att vi äter ”naturliga” produkter när det i själva verket handlar om allt från fejkad röksmak till kemiskt skapad färg funderar jag på hur vi bäst kan beskriva dessa företag? Lurendrejare känns gammaldags. Roffare begrips nog inte av många. Rufflare inte heller helt modernt.

För vi behöver ett ord, en mening eller ett sätt att särskilja de företag som försöker lura oss konsumenter från dem som faktiskt skapar nytt, utvecklar sin verksamhet och tillgodose nya behov. För visst är det rätt stor skillnad mellan de företag som säljer fejkad röksmak och de som utvecklar verktyg för att kommunicera med andra människor på internet… För att ta ett exempel.

Men vilka ord ska vi använda? Lakoff lär att det är viktigt att hitta ord och uttryck som fastnar i hjärnan – och som aktiverar de värderingar som vi vill tala till. Lakoff (som befinner sig på vänsterkanten i det demokratiska partiet i USA och sannolikt har en verklig festdag idag…) menar att det handlar om att hitta de ”frames” (eller ”konceptuella metaforer” som Wikipedia kallar det) som gör att lyssnaren tänker in mer – och ”rätt saker” – i begreppet som man förmedlar. I förra valrörelsen var exempelvis Moderaterna mycket duktigare än Socialdemokraterna på detta (Katrine Kielos brukar prata om detta, men den här Fokus-krönikan handlar bara delvis om detta… men den är bra).

Så nu tänker jag ägna en del kraft åt att försöka fundera ett begripligt och användbart sätt att förmedla den grundläggande inställningen om företagande: ”för att samhället ska bli bättre behövs företagare och entreprenörer som utvecklar sin verksamhet och bättre tillgodoser de behov människor har – men vi behöver inte fler rufflare som tjänar pengar på att lura oss att köpa deras kemikalie-korv med tillsatt röksmak”!