|
2005-08-08 Svar på Lars-Eric Gustafsons andra påhopp i NA (30 juni 2005) Här har jag samlat det jag tidigare skrivit om graffiti.
Den 18 juni angrep Lars-Eric Gustafson mig här i NA för att jag hängde ut tjänstemän på ett sätt som han ansåg var ”ett rent lågvattenmärke”. Den 30 juni återkommer han och frågar varför jag inte nämner några namn på tjänstemän när jag kritiserat ett enskild beslut... Det är inte lätt att hänga med i Gustafsons vändningar. Till skillnad från Gustafson anser jag att man så långt som möjligt ska skilja på sak och person: det är normalt beslut jag kritiserar – inte enskilda tjänstemän.
I sakfrågan är vi fortfarande oense. Lars-Eric Gustafson försvarar än en gång försöken att bestämma över vilka konststilar som målas på särskilt anordnade (lagliga) väggar. Jag anser att det är att argumentera för begränsningar i yttrande- och konstnärlig frihet. Skulle Gustafsons hållning vara detsamma om diskussionen handlade om vilket språk texter sjungs på eller vilket versmått som är acceptabelt?
Jag kräver inte att Gustafson ska memorera alla inlägg i en lång debatt i Kultur- och medborgarnämnden. Men är det verkligen ett orimligt krav att han tar reda på några fakta innan man hoppar på andra personer i media?
Han hade till exempel kunnat läsa på om den graffitikultur han kritiserar. Han hävdar: ”Ofta är det redan etablerade problemungdomar som söker sig till graffitikulturen”. Det är möjligt att Gustafson vet något som inte statens experter på området, Brottsförebyggande rådet (BRÅ), vet men när BRÅ analyserar klotter och graffiti konstaterar de motsatsen: det är alla typer av unga som söker sig till graffitikulturen – där finns ”problemungdomar” liksom de som vare sig är (eller blir) kriminella. Inte ens den av graffitimotståndarna mest åberopade studien, ger något verkligt stöd för att ”klotter” orsakar annan kriminalitet. Om Gustafson verkligen är intresserad kan han få låna BRÅs studier av mig.
Det är säkert kul för Lars-Eric Gustafson att debattera dessa frågor med mig i tidningen, men jag skulle hellre lägga min tid på viktigare saker: till exempel att fundera på hur vi uppmuntrar dem som vill skapa något själva och som utvecklar kulturlivet i Örebro. Men det får jag diskutera med de ungdomar och vuxna som är intresserade av detta: Folkpartisten Lars-Eric Gustafson är det uppenbarligen inte.
Björn Sundin
Ordförande (s), Kultur- och medborgarnämnden
2005-06-23 Svar på Lars-Eric Gustafsons påhopp i NA 18/6 2005 Här har jag samlat det jag tidigare skrivit om graffiti.
Lars-Eric Gustafson (fp) hoppar på mig i lördagens NA. Två saker är extra förvånande:
1.För det första är det ovanligt att liberala åsikter (som ju folkpartiet påstår sig ha) kombineras med försök att inskränka yttrandefrihet och konstnärlig frihet.
2.För det andra är det märkligt att Lars-Eric Gustafson lyckas samla så otroligt många felaktigheter i sin text, trots att han deltog i en lååång diskussion om denna fråga på Kultur- och medborgarnämndens senaste möte.
Eftersom Lars-Eric Gustafson inte ens fått bakgrunden rätt så får jag repetera: En förening på Rudbecksskolan (M.U.S.I.K.) sökte tillstånd för att hålla en kulturfestival i Skebäcksparken den 29/5 (”Grönt är skönt”). Det var en städad tillställning med picknick, trubadurer, rappare och målning. De fick bidrag från ett av Örebros studieförbund och sökte bidrag från Kultur- och medborgarnämndens ”Ung Peng”. Från Kultur- och medborgarförvaltningen fick de först beskedet att inga bidrag betalas ut om man målar graffiti. Detta var dock felaktigt eftersom Kultur- och medborgarnämnden inte har några åsikter om vilka konstnärliga stilar som uttrycks. Till slut fick föreningen därför bidrag.
Det går inte att bemöta alla Lars-Eric Gustafsons felaktigheter, men jag ska rätta till några:
-
Att målningen skulle ske med målarburk och pensel var inte ett försök att ”kringå reglerna” utan själva villkoret från kommunens parkförvaltning (i tillståndet stod att de inte fick ”måla graffiti” vilket senare förklarades med att de inte fick använda sprayburkar). Detta är skälet till min kritik av beslutet: kommunen bör inte ha åsikter om vare sig vilka stilar som uttrycks eller vilka verktyg som används – så länge det sker på lagligt sätt.
-
Tvärsemot vad Lars-Eric Gustafson tror kan konstarten ”graffiti” målas med både pensel och sprayburk. Många av konstverken på Konsthallens utställning ”SubGlob” var exempelvis målade med pensel på duk.
-
Jag tror inte att Gustav Brantedal, som gjort målningen i cykeltunneln vid järnvägsstationen, skulle hålla med Lars-Eric Gustafson om att målningen är ”graffiti”. Lars-Erics påstående sätter dock fingret på en viktig fråga: är det verkligen den stil som målningen är gjord i som är avgörande för om det är ”rätt eller fel”?
-
Att graffitikulturen ”kostar samhället mångmiljonbelopp” är lika sant – eller osant - som att det är idrotten fotboll som leder till kriminalitet och kostar samhället miljoner i polisbevakning. Olagliga handlingarna ska bekämpas – inte särskilda idrotter eller särskilda konststilar (Brottsförebyggande rådet har konstaterat att det inte finns någon självklar koppling mellan graffiti, klotter och annan brottslighet).
Lars-Eric Gustafson påstår att jag ”hängt ut tjänstemän” eftersom jag kritiserat beslut av icke namngivna tjänstemän. På www.bjornsundin.se skrev jag om det orimliga i att kommunen har åsikter om vilka konstnärliga stilar som uttrycks eller vilka burkar färgen kommer ur. Vi skulle aldrig komma på idén att generellt förbjuda elgitarrer eller säckpipor. Och vi skulle aldrig komma på idén att förbjuda naturalistiska målningar av exempelvis nakna dalkullor som badar. Vi bör uppmuntra ungdomars (och vuxnas) skapande så länge det sker lagligt – inte motarbeta det.
Graffitimålning på lagliga väggar står inte, som Lars-Eric Gustafson påstår, ”i strid med lagar och förordningar”. Målning på vägg med tillstånd är lagligt – målning på vägg utan tillstånd är olagligt. Ska det vara så svårt att förstå?
Björn Sundin, ordförande (s) i Kultur- och medborgarnämnden, Örebro |