Kommentarer



Kommentarer - Aktuella frågor och beslut på gång - Frågor och svar - Artiklar och motioner m m - Om mig/mina uppdrag
2005-04-19 Kulturdiskussion, Socialdemokratiska City-föreningen På tisdagskvällen (19/4) deltog jag på en ”hörning” om kulturen i Örebro, arrangerad av den socialdemokratiska city-föreningen. Cirka 30 personer hade samlats i Socialdemokraternas lokal på Stortorget för att diskutera Örebros kulturliv: vad ska vi satsa mer/mindre på? Vad kan bli bättre? Vad är viktigast? Rubriken för kvällen var ”För vem spelar Kammarorkestern? Är ungdomens musikval mindre värd än kulturelitens? Och var det Därför som Örebro tackade nej till att bli årets popstad?” men detta tycker jag är en återvändsgränd i debatten – vi måste bredda den till mycket mer än ”antingen kammarorkester eller pop/rock” (även om jag verkligen tycker att vi ger för mycket pengar till Kammarorkestern och till Länsteatern – särskilt jämfört med vad vi ger till andra kulturaktörer. Vad jag tycker är viktig går att läsa på denna sida – och mest handgripligt kanske i ”åtgärdslistan”). Jag fick inleda mötet och sa ungefär så här: Det finns inget egenvärde med att kommunen driver vare sig verksamhet eller finansierar verksamhet. Och kulturlivet är huvudsakligen uppbyggt av och beroende på frivilligt arbete och att människor betalar inträden eller liknande. Så om vi ska satsa kommunala pengar (=skattebetalarnas pengar) så ska det, enligt mig, uppfylla åtminstone ett av tre syften: Det är bättre och mer effektivt. Antingen för att det är korkat att exempelvis ha flera parallella vattenledningar eller för att vi kan åstadkomma resultat snabbare och bättre än någon annan skulle kunna göra. Ingen annan vill eller kan (och verksamheten är viktig). Det kan till exempel handla om att det finns en risk att marknadskrafterna skapar monopol vilka exempelvis leder till att vi nästan bara kan se den mest kommersiella kulturen – det behövs ett bredare utbud och även om det är få som gillar vissa kulturella uttryckssätt så kan de ha ett värde för samhället. Det bidrar till utjämning av orättvisa villkor i samhället genom att vi når ”nya” grupper – som idag inte tar del av exempelvis kulturen lika mycket. Ibland kan det handla om att det skulle bli för dyrt om vi inte exempelvis subventionerade kostnaderna så att biljettpriserna kan hållas låga och ibland kan det handla om att ”ingen” är intresserad av att genomföra insatser som vi tycker är viktiga. Dessa principer vägleder mig när det gäller vägval i kommunpolitiken – inte bara i kulturen. I grunden tycker jag nämligen det är bra med engagemang och egna initiativ och om inget av de ovanstående uppfylls tycker jag att man bör ifrågasätta om skattepengarna satsas rätt (det kan självklart finnas även andra principer – i enskilda fall – men generellt anser jag att de tre ovan är ett bra riktmärke). Ett annat riktmärke är för övrigt Gustav Möllers klassiska påpekande: ”varje förslösad skattekrona är en stöld från folket”. Det leder mig till en annan grundläggande princip: det krävs alltid omprövning och ifrågasättande. Det vi tyckt varit självklart förr måste omprövas – att bryta åsikter och perspektiv är alltid bra. I diskussionen väcktes sedan massor av frågor och intressanta förslag. Jag noterade en del, men självklart långtifrån allt (diskussionen varade i två timmar) (och för säkerhets skull: jag håller inte med om allt nedan – men mycket av det): § Vilka avgifter kan man tänka sig för vuxna? Bibliotek? Biljettpriser? § Man får inte glömma studieförbundens enorma verksamhet, mycket av den riktad till barn och ungdomar! § Fördelningen av pengar är orättvis: samtidigt som Kammarorkestern fick ökade bidrag fick Just Jazz-club minskade bidrag. En biljett på länsmusiken kostar 190 att köpa men den verkliga kostnaden är 1500/biljett – på jazzklubben kostar biljetterna 120/150kr men den verkliga kostnaden per biljett är 350-400 kr. § Direkt kontrollfråga: Bör man höja avgifter och priser (och liknande) för vuxna för att kunna satsa mer på barn och ungdomar? Ja, det tycker jag. Är dagens fördelning rättvis (och följer den socialdemokratisk ideologi)? Nej, det tycker jag inte att den gör. § Man bör inte samla allt under rubriken ”kultur och nöje” – en del kultur kräver mer och håller högre klass än att det bara är ”nöje” – det är en del av kulturarvet och vår historia och ger större upplevelser än annat. § Vi har ett enormt stort utbud i Örebro – vilket är en del av problemet när det gäller att skaffa sponsorer och liknande. § Den socialdemokratiska inriktningen bör väl rimligen handla om att välja bort vissa saker för att kunna satsa på det viktigaste – det krävs prioriteringar! § I Västerås finns ett intressant exempel (The Village) där kommunala pengar i ett grundstöd skapar enorma möjligheter för samverkan och ett levande kulturutbud. § Utifrån detta: är det verkligen rimligt att minska bidraget till ”Talangen”? § Varför saknas branschen på sådana här diskussioner, liksom i många fall när det gäller arrangemang? Instrumenttillverkare, skivbolag, förlag och många andra borde ha ett intresse av att det görs ny musik som de kan tjäna pengar på … varför kan de då inte stötta lite mer? § Behövs det fler typer av ”talangtävlingar” och uppvisningar där unga kulturskapare kan visa upp sig eller finns det risk att man konkurrerar ut varandra (konkret: borde MusikDirekt finnas i länet)? § Ett viktigt problem är bristen på samarbete! Om man träffades över ”gränser” skulle mycket kunna åstadkommas! Och dessutom är det ”ingen” (bland de yngre) som vet att kommunen kan hjälpa till. § Det är viktigt med ett rikt och ett brett kulturliv – det måste finnas utrymme för alla! Samarbete är viktigt, delvis för att kunna öka utbudet istället för att ”ta pengar från varandra”. Dessutom är det onödigt (och dumt) att skilja ”finkultur” från annan kultur. § Måste vi kanske satsa på några få ”flaggskepp”? Har en så pass liten kommun som Örebro råd med allt? § Det kulturpolitiska programmet är bra – men om man ska följa det så innebär det att många olika intressen måste ”slåss” – för det programmet pekar ut vad som är viktigast att satsa på! § Vi måste upp ur de gamla hjulspåren och samverka mer, hitta andra möjligheter och förändra och utveckla verksamheten. § Vad är ungdomskultur, egentligen? Accepterar vi överhuvudtaget den unga kulturen? Graffiti (som bekämpas)? Dödsmetall (och liknande) som inte får ha kvar sina namn för att de är ”förskräckliga”? Får de ungdomarna utlopp för sin skaparkraft? Kultur är nämligen inte bara att ta del av kultur – det handlar också om att skapa själv. Men då måste man släppas fram. § Folkets Park föreningen kan hjälpa till – exempelvis när det gäller unga arrangörer. Inom Folkets Hus och Parker finns en arrangörsutbildning som flera redan gått. Så det finns både kunskap och utbildning. § Vad är kulturen värd för en stad som Örebro? Har man koll på det? Hur mycket pengar (i form av nya skattebetalare) innebär det att vi har en bra kulturskola, en bra kammarorkester och liknande? Vet man vad ”dragningskraften” ger till kommunen? § Hur ser vi på samarbetet med universitetet och musikhögskolan – och kammarorkesterns betydelse för detta?
	Till startsidan Hör av dig: epost@bjornsundin.se