Kommentarer - Aktuella frågor och beslut på gång - Frågor och svar - Artiklar och motioner m m - Om mig/mina uppdrag

Krönika i Örebro Kuriren 2004-06-15, om EU-valet och hur det kan bli enklare att rösta

Endast Junilistan och lättade centerpartister kunde jubla på söndagskvällen när resultatet från valet till Europaparlamentet var klart. Även om valets vinnare direkt försökte dra slutsatser av resultatet så är det uppenbart att analysen måste vänta några dagar. Valresultatet ger nämligen inte svar på viktiga frågor: Varför låter mer än hälften av svenska folket bli att påverka en organisation (EU) som de har åsikter om? Vad anser valskolkarna om EUs utveckling; vill de ha ett utvidgat samarbete eller vill de ha ett ”smalare” EU-samarbete?

Om man utgår från de två ”segrarpartierna” (det är egentligen svårt att utnämna centerpartiet, som fick drygt sex procent, till segrare…) så har de inte många likheter i synen på EU. Centern har försökt bedriva en valrörelse med tydliga budskap (även om en närmare granskning visat att linjen nog inte är så klar i alla fall). Junilistans valrörelse har helt varit inriktad på att lura i väljarna att de står för en tydlig linje i EU-frågan, när sanningen är att inte ens Junilistan själva vet hur de kommer att rösta i Europaparlamentet.

För socialdemokratin blev inte detta val någon upphämtning efter katastrofvalet 1999, men å andra sidan är det ju nästan förvånande att socialdemokraterna (nästan) uppnådde samma valresultat som vid förra valet, trots Junilistans 14 procent. Den tydligaste signalen var att moderaterna inte lyckades med sin ”come-back”. Ingen moderat kan anse att detta val på något sätt förebådade en borgerlig valseger 2006. Folkpartiet lyckades inte behålla framgångsvågen från valet 2002 – inte ens med hjälp av ogenerat röstfiske om sänkta alkoholskatter. Kristdemokraternas ”stäng-gränserna för spriten”-budskap var ogenerat valfläsk och inte blev det bättre när det i Örebro-kampanjen parades med den helt bisarra affischen för Lars O Molin (”Nya kvastar sopar bättre” – trots att det är kristdemokraternas grupp som dominerat EU-politiken de senaste åren…).

Men om man lämnar den politiska analysen av valet så är det en fundering från valet 2002 som stärkts ytterligare: är själva röstningsprocessen verkligen anpassad till dagens verklighet? Tidigare har jag störts över att vi krånglar till poströstningen så mycket, trots att vi vet att allt fler vill använda sig av detta sätt att rösta. I söndags kompletterades dock detta med en oro över att vi kanske krånglar till röstandet i vallokal för lite…

I söndags bestämde jag mig nämligen för att göra ett experiment. Det var inte så vågat, jag gjorde helt enkelt som många andra: för första gången i mitt liv gick jag till vallokalen utan röstkortet för att se hur det gick till. Och det var tyvärr väldigt lätt: Jag uppgav mitt namn och de första sex siffrorna i mitt personnummer. Valförrättaren frågade då efter mina fyra sista siffror och jag uppgav dem. Sedan bockade hon av min röst. Valförrättaren gjorde helt rätt: man behöver inte identifiera sig när man röstar. Men jag kan inte komma undan tanken på hur lätt det rimligen bör ha varit att uppge någon annans namn och personnummer och rösta för andra personer.

Motsatsen gäller när man ska poströsta. Att man måste visa röstkortet är kanske inte något stort bekymmer, även om det också krånglar till det. Dagens Nyheter berättade i måndags om två personer som åkt till Stockholm över helgen och insett att de glömt röstkortet hemma. Så där fick vi förklaringen till två av valskolkarna i söndags… Det riktigt irriterande med poströstningen är att man måste anpassa sig till de alltmer begränsade öppettiderna på Postens centraler och på Svensk Kassaservice. I Örebro och Askersund hade Posten exempelvis bestämt sig för att börja med sommartider vilket innebär lördagsstängt – dagen före valdagen… På söndagen var poströstningen endast öppen några timmar i Örebro, vilket gjorde att kommunen – än en gång – öppnade poströstningskontor i Rådhuset för att underlätta för människor att rösta.

Med tanke på att folk flyttar mer, reser mer och överhuvudtaget är mer rörliga borde vi göra vad vi kan för att underlätta röstandet ytterligare. Jag har två enkla förslag:

  • Gör poströstningen lättare genom att låta id-handling räcka för att få poströsta.

  • Gör alla vallokaler till poströstningskontor på valdagen, med en aning ny teknik kan det inte vara svårt att göra avprickningen på ett smart sätt.

 Vad tycker du?  

Björn Sundin

 


Till startsidan

Hör av dig: epost@bjornsundin.se