Kommentarer - Aktuella frågor och beslut på gång - Frågor och svar - Artiklar och motioner m m - Om mig/mina uppdrag

Krönika i Örebro-Kuriren 27/1 2004

Förra veckan var det mycket diskussion om Israels ambassadör som på fredagen den 16 januari bestämde sig för att ta ett enormt kliv över den gräns som markerar vad diplomater förväntas göra i sitt uppdrag; han gav sig på yttrandefriheten i det land han är gäst i.

Ambassadörens attack och den israeliska regeringens uppmuntran var illa nog. Men vad som är ännu värre är hur Israel försvårar arbetet mot anti-semitism, rasism och fördomar. Den israeliska premiärministern gav sitt stöd till ambassadören med orden: ”Jag tackade honom för att han står upp mot den växande antisemitismen” och i mitten av förra veckan fortsatte ambassadören med att påstå att Sverige accepterar hat mot judar. Till Dagens Nyheter sa han: ”Folk är rädda för araberna men mot judarna kan man göra vad som helst”.

Vad Israel i själva verket gör med denna typ av uttalanden är att de slår undan benen för alla som seriöst arbetar mot judehat och fördomar. Författaren Göran Rosenberg (själv jude) skrev klokt om detta i Dagens Nyheter i fredags: ”Om en israelisk ambassadör plötsligt kallar Sveriges ärkebiskop för antisemit och ett konstverk av en israeliskfödd judisk konstnär för en uppmaning att döda judar, vad ska vi då i fortsättningen kalla de rörelser, grupper och individer som öppet hatar judar, och som öppet använder sig av antisemitiska stereotyper, och som i mer eller mindre öppna ordalag uppmanar till våld mot judar.”

Han konstaterar att Israels regering gör livet farligare för världens judar genom att ropa ”vargen kommer” så ofta att ingen kommer att bry sig när det verkligen är allvar. Han har rätt; genom att Israels regering klumpar ihop motstånd mot staten Israels övergrepp med motvilja mot judar som grupp, gör de det lätt för rasister att fortsätta sprida sitt hatbudskap.

Jag är mycket kritisk mot staten Israel. Dels mot dess grund: att den behandlar människor olika beroende på vilken religion de tillhör. Dels mot dess politik: att Israel ockuperar Palestinska områden och varje dag begår våldsamma övergrepp mot oskyldiga palestinier. Men att kritisera Israel och dess politik är inte att vara anti-judisk. Konflikten i Mellanöstern handlar inte om judar mot araber; den handlar om Israel mot Palestina. Bland palestinierna finns såväl muslimer och kristna som judar. Bland Israels medborgare finns palestinier (fast de diskrimineras ständigt).

Allt detta vet självklart den israeliska regeringen. Men de vet också att de inte har något att hämta i en debatt om sina övergrepp; hur man än ser det så bryter de mot oräkneliga internationella lagar, avtal och FN-deklarationer: Israel ockuperar palestinskt land, utnyttjar ockuperad mark på olagligt sätt, bygger murar för att förverkliga en apartheid-liknande politik, spränger palestinska hus, använder kollektiva bestraffningar mot såväl familjer som mot byar och så vidare.

Och som om det inte var nog har Israels premiärminister Ariel Sharon själv lett den israeliska armén i vad som måste betraktas som regelrätta folkmord. Han var exempelvis ansvarig för att den israeliska armén omringade de palestinska byarna Sabra och Shatila i Libanon och sedan släppte in den kristna högermilisen, vilket han visste skulle leda till en massaker. I stort sett hela byarnas befolkning mördades.

Det är detta som är skälet till att Israel försöker slippa debatten genom att påstå att kritikerna hatar judar. Det är vidrigt och det är farligt, och det riskerar bara att öka de fördomar som finns mot judar och som genom historien har lett till allt för många människors död.

Vad anser du om detta? Tyck till!

Björn Sundin

Till startsidan

Hör av dig: epost@bjornsundin.se