|
Kommentarer - Aktuella frågor och beslut på gång - Frågor och svar - Artiklar och motioner m m - Om mig/mina uppdrag |
||
|
Krönika i Örebro Kuriren 2003-12-30 I början av november la jag ut min egen hemsida på internet. Jag gjorde det samtidigt som jag återkom som krönikör i Kuriren, och min tanke var att hemsidan och krönikorna skulle vara två delar av samma sak: min vilja att bli en mer lyssnande politiker. På webben och på denna sida skulle jag kunna ta upp frågor som var på väg inom kommunen och som jag kunde påverka. Det skulle helt enkelt bli lättare för Örebroarna att påverka politiken (i den mån jag kunde påverka den…). En sak som jag dock inte riktigt hann med när besparingsarbetet blev allt mer intensivt var att sammanställa och berätta om de synpunkter och frågor jag fått in (alla som skrivit har dock fått svar inom några dagar). Jag tänkte därför avsluta året med att redogöra för några frågor och synpunkter jag fått in (fler synpunkter och svar finns på www.bjornsundin.se). I diskussionen om besparingarna på fritidsgårdarna har några frågor återkommit. En av dem är: ”Varför bygger ni rondeller samtidigt som ni sparar på barn och ungdomar?” Den frågan har också uppmuntrats av exempelvis Tvärsnytt och Nerikes Allehanda (som i allmänhet inte varit så noga med att redovisa hur det verkligen är). En normal rondell kostar mellan två och tre miljoner att bygga. Det blir cirka 100 000-150 000 kronor per år (i ränta och avbetalningar). Ett trafikljus kostar mer än så. Men det finns fler fördelar än ekonomi: rondeller leder till färre trafikolyckor än vanliga korsningar och mindre miljöfarliga utsläpp än trafikljus (ännu mer miljövänliga blir rondellerna om fler bilister lär sig motorbromsa istället för att trycka bromspedalen i botten!). En annan fråga som vi fått i samband med dessa diskussioner är: ”Varför bygger ni (fula) statyer och konstverk när kommunen måste spara pengar?” Den frågan har två delar: 1/ varför investera i konstverk och 2/ varför är de "fula"? När det gäller investeringen så är svaret i stort sett detsamma som ovan angående rondellerna. En staty kostar ganska lite per år eftersom det "bara" handlar om ränta och avbetalningar på investeringen. När det gäller utseendet så är det korta svaret: vi har olika smak. Om man diskuterar konstverk i en grupp kommer det snart visa sig att man har väldigt olika åsikter om vad som är snyggt och vad som är fult. Jag tycker att det finns en del rätt trista konstverk i Örebro; ”likkistan” är inte min favorit och ”tefatet” framför slottet är – enligt mig - alldeles för stort och högt. Men jag är säker på att det finns många andra som gillar de konstverken. Och Örebro skulle bli väldigt väldigt tråkigt om vi bara hade konstverk som alla tyckte om (förmodligen skulle vi inte ha ett enda konstverk eftersom vi aldrig skulle kunna bli överens). Dessutom tycker jag att det är bra att konstverk skapar diskussion och nya tankar. Min favorit just nu är de gulgröna figurerna bakom Kompassen (på Fisketorget). Var och en av figurerna överensstämmer med en del av en byggnad som täcks av figuren - om man hittar rätt vinkel. Gå dit och se om du kan hitta rätt delar (Slottstornet är rätt lätt, men andra delar är svårare att hitta!). Många har också fört fram att de tycker att det är bättre att spara på kommunens bidrag till Länsmusiken, och det håller jag med om helt och hållet. Jag argumenterade också ganska ihärdigt för att vi skulle minska bidraget, men jag förlorade den diskussionen. En majoritet bestämde att vi skulle höja bidraget, men det har jag skrivit om här tidigare så det ska jag inte repetera… (dessa texter finns givetvis på min hemsida om du missat dem). Nu
tänker jag ha ytterligare några lugna dagar; jag hoppas att du får
detsamma. Det har varit ett intensivt år och det har många gånger varit
mycket mycket tungt. Mordet på Anna Lindh var ett hårt slag mot
demokratin, men även mot vår framtidstro inom socialdemokratin. Men
symboliken i att fira nyår handlar mycket om att förmå lägga det som hänt
bakom sig. Inte att glömma - det kan vi aldrig göra - men att gå
vidare. Och det var länge sedan vi behövde ett hoppfullt nyårsfirande så
mycket som i år. Björn
Sundin
|
||
|
Hör av dig: epost@bjornsundin.se |
||